Syskonkärlek

Midsommar firades efter bästa förmåga tillsammans med vänner från både USA och Sverige.
Bror min blev finast i stan med sin hemgjorda krans av krondill och koriander.
Vi njöt av traditionsenlig svensk mat och naturligtvis av traditionsenliga snapsar.
Amerikanen är "lättviktare" när det gäller snapsdrickande och många fick avsluta kvällen i soffan eller på sängkanten.
Kul hade vi i alla fall och midsommardagen ägnades åt lite sightseeing med våra svenska vänner.
Lunch avåts på en liten mexikansk restaurang och jag lyckades få ett kycklingben i halsen.
Trodde i min enfald att jag skulle reda ut obehaget i tysthet men när andning plötsligt bara tog helt slut och jag började ändra färg i ansiktet samtidigt som personalen ropade om de skulle ringa 911, ja då ingrep min älskade bror.
Med ett jättekliv kastade han sig över mig bakifrån och gjorde HEIMLICH MANEUVER helt enligt alla konsten regler.
Jag trodde han knäckte ett av mina revben, men maten som fastnat kom upp och jag kunde dra ett djupt och efterlängtat andetag.
Detta var en verkligt skrämmande erfarenhet vill jag lova - att plötsligt bli så utan luft med en stark smärta i mellangärdet.
Restauranggästerna tittade, ville hjälpa till och log sedan när jag uttryckte: OK my performance is over!
Jag är min bror evigt tacksam och har än en gång fått insikt i hur fort livet kan ändra sig.
Lunchen var god förresten!

Svensk midsommar

..... i USA. Vi firar midsommar med alla våra amerikanska vänner och svenskar i förskingringen.
Köttbullar gjorda - check
Sillinläggning gjord - check
Nu ska laxen gravas och alla snapssorter kylas.
Saknar bara våra "afrikanska" vänner med sina fantastiska sångröster. De har valt att återvända några dagar till Sverige, åska och drivis. Vi möter dem snart och ser fram emot kramkalas som heter duga.
Glad Midsommar alla mina kära!!

Back to hunting grounds.....

Så har vi återvänt från Los Angeles till Capitola med pick och pack.
Resan hem var lååååång och bilen var full upp över kanterna.
Björn och Amy flög ner till brorsan Stefans examen och liftade med oss hem till San Francisco.
Vi hade vårt eget bagage samt cyklisternas väskor och sovsäckar. Vi damer plockade ju upp dem efter en mycket lyckad cykeltur på "lätta" 25 mil!
Till detta kom ungdomarnas packning och det vi kunde hjälpa Stefan med eftersom han nu har lämnat sin lägenhet i NewPort för att arbeta i Santa Cruz över sommaren och sedan göra sin "livsresa" till bl.a. Bali och Thailand. En resa som är planerad att räcka i 42 dagar! Därefter börjar även livets allvar för denne unge och nybakade maskiningenjör.
Så här reste vi norrut i 10 timmar! 

Nåja, bilen är faktiskt inte vår utan ytterligare en universitetsstudent som skulle hem.

Vi fick i alla fall umgås med de allra finaste människor jag vet under några soliga dagar. 

 NU längtar jag hem till mina fina hemma i Sverige - och nästa vecka ligger hemreseplanering på listan. Biljetterna har vi!

Proud graduate

Dagens hjälte är vår Stefan. Färdig maskiningenjör efter härliga studieår!
Examensarbetet är en elektrisk formel 1 bil och stolt projektdeltagare är den nyblivne ingenjören.
För oss var det en ära att delta på examensdagen, stå upp och lyssna på den amerikanska nationalsången och sedan uppleva diplomutdelning.
Stolt som en tupp men lika stolta är vi!

Ännu en natt

Nu har vi bytt hotell och befinner oss i Los Angeles. Ännu en natt för cyklarna på hotellrummet. Är verkligen imponerad av amerikansk service och kundvänlighet. Inget är för stort eller besvärligt. Ständigt hjälpsamma människor runt oss. Tänk om vi svenskar kunde anamma bara en gnutta av detta.
Så mycket gladare alla skulle bli!
Det tror åtminstone jag och det står jag för!
Idag gäller Stefans examen och spänningen är härlig!
Bilder följer nästa inlägg.

Fortsättning........

Gårdagens cykeltur för Männen slutade väl och nöjda och glada avåts en tidig middag och vi fick ett telefonsamtal som berättade lite om färden.
Idag kommer MANDOMSPROVET! Det gäller att ta sig ca 12 mil längs Highway 1 genom Big Sur och högsta toppen ligger på ca 3000 fot! (ung. 1000 m).

Vi damer avslutade kvällen med härligt, långa samtal över ostbitar och knäckebröd (svensk sådant) samt någon? flaska vin.
Kvällen blev sen för oss, men vi hade så mycket att prata om och skratta åt att det fick bli som det ville och inte som det skulle.
Under dagen hade vi nämligen besökt en kär väninna som dessvärre har drabbats av Alzheimer och nu befinner sig på ett hem. Hon är jämngammal med oss, men vår kära Kathleen är blott en skugga av den forna tjejen som gick sist hem från partyt och som en gång var en attraktiv cheerleader.
Vi fick oss en rejäl tankeställare (om igen) om vad som händer i livet och hur snabbt livet förändrar planer.
Därför har det ÄN EN GÅNG blivit helt klart för mig hur viktigt det är att LEVA NU och inte vänta till lite senare!
Sen kväll = tidig morgon .
Joho då!
Svägerskan Diane och jag drog på oss träningskläder för att få en möjlighet att vandra på orörd strand.
Ebb och flod är påtaglig här för Stilla Havet och så härligt det är att få vandra på sjöbotten för att studera vad som egentligen finns där under vattenytan.
Ja se själva vad vi såg.

Naturens under är fantastiska eller hur?

Drömmar SKA fullföljas

Så kom killarna iväg och ivern och glädjen lyste lång väg. Så gjorde även deras säkerhetsvästar vilket jag som kvinna till Mannen i mitt liv och som syster till min älskade Bror är tacksam för.
Första etappen för dagen  8 mil.
Samtalet jag väntade på kom vid 18-tiden.
Målet nått, nu gäller dusch och sedan MAT!
Härliga underbara män i mitt liv!
To be continued.......