Dusch-lös

Så är då badkar och hela badrummet utslängt. Tapeterna rivs ned och lampor kopplas loss.
Tänk så tomt ett badrum kan bli och tänk så fint det kommer att bli när vi väl fått ihop det igen.

Per hamrar och bankar, jag ägnar mig åt ett nytt recept på kassler istället.
Blandar hackad citronmeliss, hackad gräslök, hackad lök, saften av en citron, dragon och timjan i smör. Detta ska sedan bres över tunna skivor kassler som kryddats med svartpeppar och pressad vitlök.
In i ugnen på 225 grader i 20 minuter och äts med pasta eller ugnsbakade rotfrukter.
Ja, det återstår att se resultatet i kväll. Till detta ett gott vin och det smakar i alla fall.
Förbereder packning för utflykt till Billingehus i morgonkväll.
Dansfestival med 2 live orkestrar, lite spa och en god 3-rätters.
Det bästa av allt är hotellfrukosten sedan och naturligtvis rena, fräscha och vita lakan - jag älskar vita, nymanglade lakan.


Väl mött nästa vecka

Äntligen kom dagen....

Så är han här ..... efterlängtad och kär.
Naturligtvis heter även han Per!
Vaddå vem där????

Jo rörmockaren med en väska full av makapär!



Men min Per ville nog hellre se en så'n här:

Wienervals eller wienerkorv?

Kände mig som en dansande korv men hade hur kul som helst igår på danskursen.
Stretchingen efteråt gav oss alla ett gapskratt när den minste mannen, något tomtelik, frågade om man med raka ben skulle lägga huvudet på golvet - för det kunde han inte riktigt.

 

Men jag går  gärna tillbaka nästa vecka och provar!

Lite ledsen..

Vaknar till ännu en kall dag (minus 9 grader) och upptäcker att det  åter har snöat!
Känner tårarna komma och vill inte mer.
Det känns orättvist att klaga, jag ser ju hur stackars Rebecca kämpar med det ena bakslaget efter det andra - nu när hon bara skulle känna lycka och vara lyrisk över lilla KOTTEN.
Jag ser dessutom hur fort nedräkningens dagar går för Nomi - och snart är vi framme vid målet. Vi syns ju den 8 mars! Med bil och väska!
Nåja vi har väl alla våra "ups - and - down-dagar" och idag tycks det vara  min tur.
Tycker verkligen synd om min älskade Per som försöker peppa mig till max.
Tyvärr har vädret stark inverkan på mig och den här perioden mellan januari och slutet på mars är inte min favorittid på året.
Hur fantastiskt jag än bor i idyllisk miljö och fantastisk kärlek.
Jag blir bara tungsint och blir så irriterad på  mig själv för att jag  inte tar mig ur eländet.
Känner mig dessutom grymt mörbultad i kroppen efter min vurpa i söndags så det gör ju inte saken bättre.

Vad bättre är är att rörmokaren kommer på torsdag och rycker ut vårt gamla badrum!
Idag gäller det att hitta nya gömställen för alla saker man förvarar i ett badrum - och det vill inte säga lite.
Nåja, längtan efter ett nytt fint badrum gör att vi nog löser det problemet också.
Dessutom vet jag att Per hela tiden står bredvid mig med sitt rara leende och sina gosiga kramar så solen kommer nog fram igen - även i mitt sinne.

.... å så tittar lilla solen in igen!

Vinterpromenad

Vaknade denna söndagsmorgon till ett stilla snöfall och minus 10 grader!
Solen masade sig långsamt upp över Ölands kustlinje och när den kommit upp tillräckligt högt över vårt valnötsträd glödde den i en underbart rödorange färg.
Det var faktiskt vackert ute med glittrande snö och en leende  sol.
Frukost inmundigades i "salen" tillsammans med Stefan - Pers gode vän på besök från Skåne och därefter klädde vi oss varmt för att verkligen avnjuta detta vackra väder och det underbara dagsljus som vi alla så  väl behöver.
Vi behövde väl också vädra ut whiskyångorna från gårdagens festligheter!
Nåja, sagt och gjort vi börjar vandra ner mot Kalmar Sund och halvvägs ner kommer Per på den lysande idén att vi ska gå över isen och ut till sommarhuset på hans ö.
Han har med sig nycklar till sjöboden och där  hämtas en ishacka för att testa så att isen verkligen håller.
Jo då - isen är säkert 15 cm tjock så vandringen över Kalmar Sund börjar.
Det sjunger och  knakar i isarna och solen glittrar på underlaget.
Första biten gick fint, men sedan blir det halt. Ja, ordentligt halt och vi går med hasande steg i gåsmarsch för att så småningom komma fram till ön.
Där upptäcker vi att vinterns kyla farit våldsamt fram med bryggan som lyfts upp med fäste och sten en bra bit upp i luften och isen har bildat nya formationer under bryggan.
Vi bestämmer oss för att gå över till nästa ö för att titta på grannens hus och kontrollera att allt är som det ska även där.
Slutligen bestämmer vi oss för att återvända och jag samtalar med Stefan om när jag halkade för drygt ett år sedan och bröt foten och hur överdrivet försiktig jag nu blivit när jag går på hala underlag.
Jag hinner inte avsluta meningen förrän jag gör en vurpa och faller som en fura på skulderblad, armbåge och handled.
ONT - ONT ja, det gjorde rejält ont men tack och lov så var det det enda som hände.
Blev illamående av slaget men reste mig och vi kanade långsamt hem igen.
Väl på fast grund gick vi genom skogen med snötyngda granar och fågelkvitter som gör att man anar att  våren ändå  är på väg.
Tant Ebbas nybakade bullar och nybryggt kaffe hägrade.
Känner mig en aning mörbultad men den njutbara promenaden fyller mitt sinne med glädje.

Dagsljus och sol är en lisa för själen.

Fredag här också

I kväll kommer Pers chef och hustru på middag så dagen går åt att planera och förbereda dukning och matlagning.
Per kommer hem efter lunch så vi lagar maten tillsammans och det är en väldigt trevlig sysselsättning.
Saker måste ju provsmakas vetja - och däribland vinet.
I morgon trodde jag att jag skulle få masa runt i mjuka, varma kläder och få göra långpromenader i det solsken som utlovats. Längtar  mig nästan sjuk efter solen nu.
Fick dock ett trevligt besked om att i morgon kommer nya gäster.
Pers mycket gode vän sedan gymnasietiden kör upp från Skåne för att dela med sig av oxfilé och whisky som han har med i bagaget.
Låter trevligt tycker jag.
Får väl hoppas att solen återkommer på söndag som då får ägnas åt massor med frisk  luft och långpromenad.
Jag har ju trevligt under tiden så det  är bara att "gilla läget". Speciellt idag!

Öland - en spännande ö

Följde med Per på arbetsresa till Öland.
Klappade och tröstade en ko som skulle få en STOR penicillinspruta.
Drack kaffe på ett lantligt café där värdinnan hade knäskydd och lurviga tofflor med öron.
Besökte goda vänner som bor i ett underbart arkitektritat hus med en vidunderlig utsikt över Alvaret och Borgholms slottsruin.
Lärde mig att de ser när någon i kungliga familjen besöker Solliden för då är lampan över porten tänd.
Alvaret skiftar i färgerna grått, brunt, beige och vitt just nu och är en miljö av mystik.
Ja, mycket lärde jag mig idag och mycket såg jag och det bästa av allt är att ha någon att dela allt detta med.

Så vi delade broderligt!

Bom Bom BOM BOM

Underbar trumkonsert igår med ett 10-manna band som verkligen kan behandla trummor.
10 vackra, japanska ungdomar med enorm disciplin och fantastiska armmuskler som aldrig har hört talas om ordet mjölksyra.
Att se och lyssna på dessa ungdomar i dryga 2 timmar är något som ingen skulle behöva vara utan.
Min själ fylldes av glädje, kraft och styrka, min kropp kändes stärkt och skrattet bubblade.
Man lever efter en sådan här konsert.
En känsla som verkligen behövs i detta disktrasegrå ludd som man vandrar omkring i för närvarande.
Våren kommer - visst, vi vet - men åtminstone jag är otålig nu.
Vill ge alla en underbar vårbukett så att leendet växer fram och vi kan kramas och skratta tillsammans i solskenet.

Så hjälplös man känner sig

Morgonen var seg .... så otroligt seg!
Natten var en "sov-i omgångar-natt" igen. Jag hatar dessa nätter- verkligen hatar.
Att en enda natt få sova sammanhängande - ack en nåd att stilla bedja om!
Man vaknar varje timme, känner sig dödstrött och kan ändå inte somna om. Tänder ljuset, läser någon rad i boken för att känna att ögonlocken blir tunga, man vill SOVA!
Härligt - släcker ljuset och PANG så ligger man där klarvaken och stirrar i taket.
Bara att lära sig "gilla läget" tydligen, men när morgonen kommer är man så trött, så trött och så ledsen, så ledsen.
Jag vill ju fara upp med ett glädjeskutt, vara pigg som en lärka och kvittra mig ner till köket för att där i ett färgglatt förkläde hälsa mannen välkommen till ett mysigt dukat frukostbord som vi gemensamt delar under muntert pladder.
In your dreams babe!
Läser sedan döttrarnas bloggar och ser att vi alla har våra små ryggsäckar.
Stackars  Nomi kan inte heller  sova utan funderar mycket på livets allvar och på dagar som är speciella.
Rebecca lider alla smärtors smärta med sin tråkiga bihåleinflammation och jag ...
ja, jag kan inte göra ett dugg för att hjälpa någon av dem.
Då känner man sig hjälplös som mamma.
Tröttheten gör kanske att  man är extra labil och tungsint.
Ser dock fram emot att min älskade Per kommer hem och finns runt mig - utan ord, men med oerhörd värme - större delen av eftermiddagen.
Att få skratta, prata och gosa med honom  hjälper mycket och mången trist tanke far iväg.
Skönt att få lov att ha någon att vara varm i hjärtat med!

Alla Hjärtans Dag

I dag är det Alla Hjärtans Dag och för mig och Per innebär den ju något speciellt.
Pers liv tillsammans med mig startade idag för ett år sedan. Dock utan min eller hans vetskap. Jag befann mig på andra sidan vårt vackra jordklot när både Per och jag agerade på varsitt håll med att fatta beslut som skulle leda fram till vår lycka idag.
Utan att vi pratat med varandra!
Underliga äro vår Herres vägar må jag säga.
Lyckan att få leva med Per och att uppleva denna fantastiska känsla att livet återigen blev värdefullt är svår att beskriva.
Varje dag tackar jag för denna ynnest och förstår att saker och ting har en mening - även om det ibland kan vara oerhört svårt att förstå vägen fram till resultatet.
Jag vill ge mina hjärtebarn den varmaste kramen idag - bara för att  de är vad de är och för att de alltid finns till för mig.
Jag ger mitt hjärta till Per och tackar för det du ger mig. Per jag älskar dig!
Jag mår så bra!

Strålande tider...

Så kom  solen åter till den här sidan och efter en lång och härlig utflykt på små, snötäckta vägar som badade i solsken  hamnade vi i Oskarshamn.
Lunch intogs på hamnkrogen och även här lyste solen.
Vi återvände i sakta mak efter uträttat ärende och väl hemkomna fortsatte vi färden med bil ner till sjön.
Havet hade verkligen varit riktigt "böse" igår kväll och stormvindar har piskat snö och is långt upp på stranden och skapat konstiga formationer.
En del av dem såg ut som välgräddad maräng och andra påminde om vispad grädde.
DET ledde ju osökt tanken till varm choklad med cognac och grädde så  vi ilade hem, gjorde vår varma choklad, hämtade cognac i källaren och med varsin kopp i handen satte vi oss på punchverandans trapp för att avnjuta varma solstrålar och värmande dryck.

MUMS FILLIBABA!!

Håll i hatten..

Ja fredagen började med en fantastisk soluppgång men slutar i pannkaksväder. En kall, snål vind som piskar snön i ansiktet och gör att man är ovillig att sticka näsan utanför dörren.
Vi beslutar ändå att vara lite sociala så vi går över vår gräsmatta (som ligger under snön) och in i nästa boningshus - vårt kära Brygghus.
Där har Per tänt en brasa och plockat fram myskuddar.
Ett telefonsamtal till grannen, som inte heller vill gå ut, resulterar i en spontan sammankomst över några bitar ost och lite värmande whisky. Till Brygghuset kan man alltid gå!
Jag blandar till en salsa enligt Kajsa Varg-metoden och dukar upp framför brasan i nya soffan för en stunds samkväm.
Alltid trevligt med lite skratt och glam när vädret inte tillåter aktiviteter ute.
Nu hoppas vi att resten av helgen bjuder på praktväder.

Inte nu igen....

Snön vräker ner och jag känner verkligen ingen glädje över detta!
Naturligtvis vet jag att det kan snöa till och från innan vintern får ge upp och våren vinner kampen - men igår kändes det nästan som om det vore dags.
Vi fyllde det ena släpet efter det andra med saker och ting (som jag kallar skräp) som sedan snyggt fördelades i olika containrar på återvinningsstationen i Rockneby.
Vilken känsla! Ladugården får in ljus och luft och när det blir tillräckligt varmt öppnar vi portarna och låter spindelväven fara ut.
Det är otroligt vad man samlar på saker och ting som sedan blir liggande - år ut och år in.
Vi har lovat varandra att saker som inte använts på ett år och som inte saknats ska ut.
Ingen ska behöva städa efter oss och vi kan leva ett friare och lyckligare liv utan en massa prylar som måste tas hand om.
På väg hem stannade vi vid det lokala cafét och gick in för att mysa i värmen.
Vi unnade oss en kopp kaffe och delade broderligt på en underbart god hembakad hallonpaj med grädde.

Det hade vi förtjänat tyckte vi.

Kung på tronen

Väl hemkommen efter ytterligare en Skånetur.
Jag blir ledsen att jag inte hinner med att besöka alla mina vänner men vill prioritera min familj och tiden rinner alltid iväg mycket snabbare än man tror.
Underbar känsla att få vistas med barn och barnbarn.
Mormor kräver allt mer tid och längre förklaringar men både hon och jag har gapskrattet kvar och kan ibland skratta åt alla hennes förvirrade misstag. Det är skönt - men tiden äts upp av alla återställningar.
Nåja - det kommer säkert dagar när jag kan besöka Skåne och få tid till alla mina vänner också - så är i alla fall planen.
Väl hemkommen möts jag av den bekvämaste sittplats framför Tv:n man bara kan önska sig.
Per är fixare nummer 1 och jag känner mig oerhört bortskämd.
Bara att luta sig bakåt, dra i den lilla spaken för reclinern och ron infinner sig snabbt i kroppen.
Vilket program jag tittar på ?
Ingen aning - slumrar bara så skönt i nya fåtöljen.

Skånebesök

Så är det åter måndag och ny vecka. Den här måndagen besöker jag min familj i Skåne och jag försöker hinna vara social med alla. Tyvärr hinner jag inte allt jag vill men tar bitar varje gång jag är här nere.
Helgen gick åt att bränna allt gammalt som låg i gömmor och tankar.
En underbart befriande känsla och den var nästan symbolisk i vissa fall.
Släpvagnen kopplades till traktorn och sedan fylldes vagnen med allt bråte som blivit liggande.
Nomi var en stor hjälp och hon var sotig långt upp på ögonbrynen.
Själv har jag både svedda ögonbryn och fransar men vad gör det ... ? Det var en fantastisk känsla att få elda upp skräp - det var en känsla av att hälsa nytt liv och en ny vår välkommen.

Det här upplever jag gärna fler gånger.
Spännande, farligt och befriande.

I väntans tider....

Jo då hela familjen går nu i väntans tider. Daniel o Rebecca väntar..... Nomi väntar...... och jag väntar.

Men jag ser faktiskt att vi inte måste vänta länge till för se:

VÅREN KOMMER
Hurra så härligt.
Hittade denna lilla kämpe under en snödriva och blev så glad.

7 grader varmt

...jo vår termometer berättade just för oss att det är "varmt" ute. Varför känns det ändå som om solen inte riktigt vill titta fram?
Nåja man kan inte få allt på en gång. Just nu blåser vindarna bort den trista, grå snön och det är härligt att se hur snödriva efter snödriva förlorar fotfästet och ger upp för gräsplättarna som vältrar sig in över iskanterna.
Har beslutat mig för att sälja bort sådant som hamnade på vinden för att "ev. komma till användning" lite senare.
Av erfarenhet vet jag ju att man glömmer vad man ställt på vinden, man byter smak och stil, så nu gör jag slag i saken och tömmer förrådet.
Känns ändå nästan som lite vårstädning - kanske är det ändå dags för VÅR? Håller tummarna.

Nagelfaren

Halkade mig in till Kalmar i morse för att få lite ny vårfärg på naglarna.
Har hittat en trevlig nagelkonstnär även här - saknar dock min kära Cia som gjort mina naglar i massor av år.
Vi hade alltid så mycket annat att pladdra om.
Tycker dock att jag hittat nya sociala kontakter här och börjar långsamt rota mig. Känns betryggande.
Just nu väntar vi med glädje på att Nomi kommer upp för att besöka oss. Hon har inte varit här på flera månader så det ska bli kul att få visa henne alla förändringar vi åstadkommit sedan hon var här senast.
Vi kommer att spendera helgen tillsammans och söndag kväll åker vi gemensamt ner till Skåne.
Första gången jag åker tåg med Nomi - ska bli kul att se vad vi hittar på under dessa 3 timmar.
Kanske får vi tid att spela spel eller prata strunt.
Jag gläder mig i alla fall att få vara med henne och på måndag ska jag få umgås med Rebecca och Savannah ett par timmar. Det blir mysigt.

Vi börjar räkna dagar vi också för allt nytt som ska hända oss alla.

Mmmmm ...nybakat

Så blev jag äntligen klar att baka focacciabröd till dagens middag.

Doften av nybakat bröd är farligt förförisk.
Väl bekomme!

Planer

Nu har det äntligen börjat.
Vi planerar vårt nya kök. Per, som är fantastiskt duktig på att rita (nåja, det är ju hans yrke) har måttat och mätt, planerat och ritat, skrivit in siffror och suddat - men nu finns vårt kök på pränt.
Meningen är att dessa ritningar nu ska skickas ut till olika hågade Köksleverantörer.
I morgon kväll blir det besök på IKEAs köksmässa. Vi fick en inbjudan via mail och insåg att de måste veta vad vi planerar. Känns lite roligt.
Naturligtvis vill jag att vi startar med badrummet först, att badkaret åker UT och att duschen kommer på plats.
Gillar INTE att duscha i badkar faktiskt och att gå till brygghuset att duscha innebär att jag måste ha skor på.
Ja inte i duschen men på väg dit och sedan att gå tillbaka med blött hår känns inte lockande när det är minus 5 grader ute. Även om det finns en underbar bastu och en härlig dusch i brygghuset. Ett mysigt allrum med vedspis - hmmm kanske ändå skulle dra mig dit?
Nåja vi har tiden framför oss och vår resa till Maui är nog den som lockar mest just nu.
Vi räknar dagarna.
Bara 36 dagar kvar innan avfärd.
Så spännande.