Öland - en spännande ö

Följde med Per på arbetsresa till Öland.
Klappade och tröstade en ko som skulle få en STOR penicillinspruta.
Drack kaffe på ett lantligt café där värdinnan hade knäskydd och lurviga tofflor med öron.
Besökte goda vänner som bor i ett underbart arkitektritat hus med en vidunderlig utsikt över Alvaret och Borgholms slottsruin.
Lärde mig att de ser när någon i kungliga familjen besöker Solliden för då är lampan över porten tänd.
Alvaret skiftar i färgerna grått, brunt, beige och vitt just nu och är en miljö av mystik.
Ja, mycket lärde jag mig idag och mycket såg jag och det bästa av allt är att ha någon att dela allt detta med.

Så vi delade broderligt!

Bom Bom BOM BOM

Underbar trumkonsert igår med ett 10-manna band som verkligen kan behandla trummor.
10 vackra, japanska ungdomar med enorm disciplin och fantastiska armmuskler som aldrig har hört talas om ordet mjölksyra.
Att se och lyssna på dessa ungdomar i dryga 2 timmar är något som ingen skulle behöva vara utan.
Min själ fylldes av glädje, kraft och styrka, min kropp kändes stärkt och skrattet bubblade.
Man lever efter en sådan här konsert.
En känsla som verkligen behövs i detta disktrasegrå ludd som man vandrar omkring i för närvarande.
Våren kommer - visst, vi vet - men åtminstone jag är otålig nu.
Vill ge alla en underbar vårbukett så att leendet växer fram och vi kan kramas och skratta tillsammans i solskenet.

Så hjälplös man känner sig

Morgonen var seg .... så otroligt seg!
Natten var en "sov-i omgångar-natt" igen. Jag hatar dessa nätter- verkligen hatar.
Att en enda natt få sova sammanhängande - ack en nåd att stilla bedja om!
Man vaknar varje timme, känner sig dödstrött och kan ändå inte somna om. Tänder ljuset, läser någon rad i boken för att känna att ögonlocken blir tunga, man vill SOVA!
Härligt - släcker ljuset och PANG så ligger man där klarvaken och stirrar i taket.
Bara att lära sig "gilla läget" tydligen, men när morgonen kommer är man så trött, så trött och så ledsen, så ledsen.
Jag vill ju fara upp med ett glädjeskutt, vara pigg som en lärka och kvittra mig ner till köket för att där i ett färgglatt förkläde hälsa mannen välkommen till ett mysigt dukat frukostbord som vi gemensamt delar under muntert pladder.
In your dreams babe!
Läser sedan döttrarnas bloggar och ser att vi alla har våra små ryggsäckar.
Stackars  Nomi kan inte heller  sova utan funderar mycket på livets allvar och på dagar som är speciella.
Rebecca lider alla smärtors smärta med sin tråkiga bihåleinflammation och jag ...
ja, jag kan inte göra ett dugg för att hjälpa någon av dem.
Då känner man sig hjälplös som mamma.
Tröttheten gör kanske att  man är extra labil och tungsint.
Ser dock fram emot att min älskade Per kommer hem och finns runt mig - utan ord, men med oerhörd värme - större delen av eftermiddagen.
Att få skratta, prata och gosa med honom  hjälper mycket och mången trist tanke far iväg.
Skönt att få lov att ha någon att vara varm i hjärtat med!

Alla Hjärtans Dag

I dag är det Alla Hjärtans Dag och för mig och Per innebär den ju något speciellt.
Pers liv tillsammans med mig startade idag för ett år sedan. Dock utan min eller hans vetskap. Jag befann mig på andra sidan vårt vackra jordklot när både Per och jag agerade på varsitt håll med att fatta beslut som skulle leda fram till vår lycka idag.
Utan att vi pratat med varandra!
Underliga äro vår Herres vägar må jag säga.
Lyckan att få leva med Per och att uppleva denna fantastiska känsla att livet återigen blev värdefullt är svår att beskriva.
Varje dag tackar jag för denna ynnest och förstår att saker och ting har en mening - även om det ibland kan vara oerhört svårt att förstå vägen fram till resultatet.
Jag vill ge mina hjärtebarn den varmaste kramen idag - bara för att  de är vad de är och för att de alltid finns till för mig.
Jag ger mitt hjärta till Per och tackar för det du ger mig. Per jag älskar dig!
Jag mår så bra!

Strålande tider...

Så kom  solen åter till den här sidan och efter en lång och härlig utflykt på små, snötäckta vägar som badade i solsken  hamnade vi i Oskarshamn.
Lunch intogs på hamnkrogen och även här lyste solen.
Vi återvände i sakta mak efter uträttat ärende och väl hemkomna fortsatte vi färden med bil ner till sjön.
Havet hade verkligen varit riktigt "böse" igår kväll och stormvindar har piskat snö och is långt upp på stranden och skapat konstiga formationer.
En del av dem såg ut som välgräddad maräng och andra påminde om vispad grädde.
DET ledde ju osökt tanken till varm choklad med cognac och grädde så  vi ilade hem, gjorde vår varma choklad, hämtade cognac i källaren och med varsin kopp i handen satte vi oss på punchverandans trapp för att avnjuta varma solstrålar och värmande dryck.

MUMS FILLIBABA!!

Håll i hatten..

Ja fredagen började med en fantastisk soluppgång men slutar i pannkaksväder. En kall, snål vind som piskar snön i ansiktet och gör att man är ovillig att sticka näsan utanför dörren.
Vi beslutar ändå att vara lite sociala så vi går över vår gräsmatta (som ligger under snön) och in i nästa boningshus - vårt kära Brygghus.
Där har Per tänt en brasa och plockat fram myskuddar.
Ett telefonsamtal till grannen, som inte heller vill gå ut, resulterar i en spontan sammankomst över några bitar ost och lite värmande whisky. Till Brygghuset kan man alltid gå!
Jag blandar till en salsa enligt Kajsa Varg-metoden och dukar upp framför brasan i nya soffan för en stunds samkväm.
Alltid trevligt med lite skratt och glam när vädret inte tillåter aktiviteter ute.
Nu hoppas vi att resten av helgen bjuder på praktväder.

Inte nu igen....

Snön vräker ner och jag känner verkligen ingen glädje över detta!
Naturligtvis vet jag att det kan snöa till och från innan vintern får ge upp och våren vinner kampen - men igår kändes det nästan som om det vore dags.
Vi fyllde det ena släpet efter det andra med saker och ting (som jag kallar skräp) som sedan snyggt fördelades i olika containrar på återvinningsstationen i Rockneby.
Vilken känsla! Ladugården får in ljus och luft och när det blir tillräckligt varmt öppnar vi portarna och låter spindelväven fara ut.
Det är otroligt vad man samlar på saker och ting som sedan blir liggande - år ut och år in.
Vi har lovat varandra att saker som inte använts på ett år och som inte saknats ska ut.
Ingen ska behöva städa efter oss och vi kan leva ett friare och lyckligare liv utan en massa prylar som måste tas hand om.
På väg hem stannade vi vid det lokala cafét och gick in för att mysa i värmen.
Vi unnade oss en kopp kaffe och delade broderligt på en underbart god hembakad hallonpaj med grädde.

Det hade vi förtjänat tyckte vi.