Åter på plats

Så har vi återvänt till härliga Capitola efter en helt härlig helg uppe i bergen och de gamla guldgrävartrakterna.
Goda vänner har en mysig stuga i skogen och vägen dit gick via olika vinprovnings-stopp.
Tänk att det finns så många DRUVSORTER SOM KAN SMAKA SÅ OLIKA BARA BEROENDE PÅ VÄXTPLATS, LUFT OCH KÄRLEK.
Vi stannade på 3 olika vinprovningar, åt en god måltid och tittade på härligt stora betesfält, lundar med enorma planteringar av valnötter och mandel och verkligt typiska gamla byggnader som hör guldgrävarsamhällen till.

Väl framme i stugan gällde det att snabbt göra upp en eld för att värma upp och därefter avnjöts viner tillsammans med ost.
Viner vi noga valt ut på vår provar-väg till huset.
Ytterligare vänner dök upp i stugorna runt om och det var återigen härligt att träffa kära vänner och att kramas och prata i mun på varandra för att hinna uppdatera oss sedan senast vi hade våra samkväm.
Killarna staplade ved och damerna gick sköna skogspromenader.
All mat samlades ihop och avnjöts under gemensam samvaro i en av stugorna.
Gissa om man sover gott efter mängder av frisk luft och goda viner.
Vi gjorde i alla fall.
I dag, söndag, bar det åter av hem till Capitola och när alla kläder får sig ett dopp i tvättmaskinen tar vi andra ett dopp i den varma bubbelpoolen innan sömnen åter tar ut sin rätt.

Framme ......

Avfärden började tidigt på onsdag morgon.
Vi hade bestämt att vara duktiga OCH miljövänliga så vi skulle pröva överfarten till Kastrup via tåg.
Två tunga väskor och sömntunga kroppar väntade vid Lunds järnvägsstation och NATURLIGTVIS var tåget försenat.
Skönt att vi var beredda och hade planerat att komma lite för tidigt.
Väl i Malmö blev det fel på tåget så det var bara att släpa sig av och släpa av väskorna för att vänta ytterligare 15 minuter på nästa tåg.
Verkade som om resten av Skåne också väntat för det tåget var FULLT och det säger inte lite.
Nåja, starke Mannen formligen kastade in resväskorna och gjorde plats till oss.
Sedan gick det fort och incheckningen var snabb, enkel och smärtfri.
Vi åt en ljuvlig frukost och betraktade folkmyllret runt oss för att därefter i långsamt mak strosa mot vår gate.
Första anhalten var Frankfurt och dit kom vi utan mankemang.
Nästa stopp var Vancouver och ingen av oss har tidigare varit där (och efter alla problem tror jag inte vi vill komma dit igen).
Planet anländer försenat till Frankfurt vilket får en dominoeffekt på resten av dygnets timmar och sen i start innebär ännu senare i landning.
Vi får besked att springa mellan anknytningarna i Vancouver för att nå flyget till San Francisco men hur vi än sprang så fanns det ingen chans att hinna för sista incheckning ska ske en timma innan avgång och då satt vi fortfarande på planet på väg till Vancouver.
Gissa om mitt humör lät göra sig gällande när vi fick besked på att vi fick boka om till annat flygbolag och dessutom vänta ytterligare 4 timmar!
Nåja, vi fick lite matkuponger och avnjöt god sushi tillsammans med de andra passagerarna som även de blivit "akterflugna",
Väl framme i SF visste ingen var våra väskor skulle lossas och efter en del jagande hittade vi dem på löpande band vi redan gått långt förbi.
Tålige brorsan och svägerskan hade undertiden sovit i bilen i väntan på oss och väl framme och omkramade kröp vi trötta men glada in i bilen för att från flygplatsen köras hem till Capitola - min andra hemort.
Så skönt att återse allt välbekant och så härligt med en säng med väldoftande lakan.
Nu sover vi ut inför helgens äventyr - en resa upp i bergen till goda vänners stuga och andra spännande äventyr.

Nu närmar sig nästa steg...

Nästa steg här i livet. Mannen slutar sin profession som byggnadsingenjör/byggnadskonsult för att helt övergå till att vara "friherre".
Nej, han pensionerar sig inte - han går gladeligen hem utan lön för att börja leva ett nytt liv.
Ett liv tillsammans med mig och allt det vi vill hinna göra innan tiden tar slut.
Vi har efter moget övervägande beslutat att ta vara på den tid vi får tillsammans och leva tiden med glädje och förväntan.
Vatten och bröd är hälsosamt tror vi, så det får bli vår kost.
Gården och skogen kräver sitt och vi vill helt enkelt ägna oss åt detta samt känna friheten att få bestämma över tid och tankar helt själva.
I morgon är det sista dagen i  Mannens era och början på en ny !
Vi börjar vårt nya liv med en resa till Kalifornien för att spendera Halloween  tillsammans med käraste bror och svägerska.
Naturligtvis har vi projekt på gång och det första ska utföras "over there".
Nytt spa-däck är beställt så än är byggnadsingenjörens produktiva tid inte förbi - den görs bara på eget bevåg.

Slutet och början...

Helgen gick i flygande fläng med besök av äldsta dottern Jane och hennes lilla Tilde.
Tilde tittade sig storögt omkring på alla fruktträd och åt gladeligen av både äpplen, plommon, vindruvor och stora päron.
Allt fick hon plocka  själv.
Hon åkte traktor med Mannen i full fart med hörlurar och musik, hon körde åkgräsklippare som om hon aldrig gjort annat än rattat saker som låter brum-brum. Mamma Jane skulle ju också prova naturligtvis.
Vi var på lantbruksutställning med STORA maskiner, ponnyridning, korv med bröd, tävling i vem som sågar med största motorsågen, fyrhjulsrally i kuperad terräng (och både Jane och jag körde fast).
Simulatorjakt på vilda djur med ett gevär som enligt mitt förmenande gjorde som det ville och vägde ett ton.
Jane som är stor djurvän och anti-jakt lyckades fälla en och annan antilop men inte jag inte!
Roddbåten skulle provas och bryggan skulle dras upp så att vinterisen inte lyckas knäcka den. Myrudden stängdes ner för  säsongen och däremellan badade vi i varma bubbelbadet.
Ja, nog hade vi en aktiv helg minsann - men mysigt var det.

Fötter och fotfolk....

Så härligt och opretentiöst ett möte mellan oss människor kan vara.....
Har äntligen kommit till skott och bokat tid för FOTVÅRD och med det menar jag FOTVÅRD.
Inte bara gosiga, väldoftande krämer och lite pill-pill på tånaglarna utan fotvård som tar kål på alla extra trampdynor och skrynklor och veck som gör ont nu när höstskorna MÅSTE komma på.
Jag har som princip att från den 1 april går man barfota och absolut inga sockor eller fotriktiga skor före den 1 oktober.
Ser med fasa att den 1oktober lurpassar runt hörnet och mina fötter befinner sig fortfarande i sommarstadiet och har fortfarande "sommar-däck".
Vad göra?
Jo, jag ringer en medicinsk fotvårdare som verkligen tar i med hårdhandskarna och får fart på höst-stadiet.
Sagt och gjort och jag möter en annan immigrant - även hon hade immigrerat från Skåne.
(Visserligen Landskrona, men det får räknas!).
Vi fann varandra genast och skrattade åt mycket gemensamt här i livet då det visar sig att även hon funnit lyckan på senare dagar. Gift sig och flyttat hit.
Hon gjorde mig dessutom mycket full av glädje över att fler vågar och vill - för denna glada kvinna har (trots fyllda 60 !) nu gått och lärt sig spela piano!  Något som varit en dröm ända sedan hon var barn.
Tänk - det kanske inte är för sent för en ann då heller ??

Studsade hem glad i hågen och med silkesmjuka tassar!

Härliga familjen min....

Spenderade mystid med mitt kära barnbarn Savannah så nu har jag lärt mig blåsa såpbubblor och lekt att hon är ett täcke. Tänk vad härligt med fantasi!

Tuff...tuff .... tuff

Nu tar jag tåget ner till Skåne för att efter en vecka åter få se mina fina tjejer.
Lilla Olivia har hunnit bli en vecka gammal och förhoppningsvis har familjen P. kommit in i lite rutiner.
Helst hade jag väl suttit på en stol utanför småflickornas olika rum för att se dem utvecklas men det är SÅ viktigt att familjen får vila i sin egen bubbla och inte ha "Nanna" eller "PappaPer" hängande i hasorna så här i början.
Nu ser jag i alla fall fram emot att få se dem någon timme och planerar redan nästa utflykt till Staffis.