Nya smultronställen

Gårdagen gick söderut och en aning inåt landet.
Vi passerade vackra Monterey för att fortsätta mot Carmel där Clint Eastwood en gång var borgmästare.
Stränderna i Carmel är vitare än vitt och butikerna lyxigare än lyx, men vi hade ett annat mål.
Vi skulle besöka ett för oss nytt vineri men ett vineri där bror och svägerska är medlemmar.
Bernardus är namnet och bemötandet vi fick gjorde att vi kände oss som VIP personer. En utomordentligt trevlig och mycket skojsam somelier skänkte viner så det stänkte och underhöll oss med anekdoter som verkligen gjorde att skratten blev många och högljudda.
Det pratades, diskuterades och åts torra kex mellan smakproven. Vi jämförde och hittade smaker - ja det var ett nöje.
Naturligtvis inhandlades det en del godsaker också.
Turen fortsatte till nästa vingård Talbott där vinerna var om möjligt ännu godare.
Lyckades inhandla ett vin - 1 flaska!!! för 75 dollar. Inte illa pinkat minsann!
Vi fortsatte färden tillbaka till Monterey där vi bokat bord på den mycket underhållande matlagningsrestaurangen Benihanas.
Man sitter runt en stor stekplatta och kocken tillreder maten som beställts inför ögonen på gästen.
Naturligtvis är dessa kockar mycket vältränade och jonglerar med vassa knivar, yxor och kastruller så det står härligt till.
Äggskal som blir över hamnar med en flott vinkel på armen uppe i kockmössan och så gör även räkskalen.
Takten till hackandet av grönsaker sker med träklubbor och kryddburkar.
Mycket underhållande och enormt gott!
Kvällen smög sig på och vi återvänder hem till en telefonsvarare som står och blinkar.
Vi lyssnar på meddelandet och det är vår underhållande somelier från första vingården som med skratt i rösten säger: Cai you forgot your wine you just bought!
RIDÅ!
Idag körde Mannen och jag åter turen ner genom vackra miljöer för att hämta upp glömda viner och titta på mer under vägen.
Vi fick ytterligare en härlig dag!

"San Franskridsko" nästa....

Dagen bestod av härlig utflykt för att titta på fantastiska husbilar i alla möjliga storlekar och med miljoner utrustningar.
Jättekul och lite frestande, men vi vidhåller att vi vill köpa vår Mustang Cabriolet för att njuta sötebrödsdagar i den.
Eftermiddagen spenderades på ett härligt ställe som säljer allsköns krukor och planteringsmöjligheter samt små eldstäder. En sådan skulle inhandlas för att placeras på det nya stendäcket.
Oj så fin den blev, den som valdes efter viss diskussion om vad som passade bäst - både färgmässigt och ändamålsmässigt, men valet blev förträffligt.
Därefter fortsatte vi till Watsonville - en härlig stad som i huvudsak bebos av latinamerikaner med olika etniska bakgrunder. Dock talas det nästan bara spanska/mexikanska här och även skyltar på gator och torg är skrivna på spanska i första hand.
Vi besökte deras fantastiska loppmarknad (för andra gången sedan Mannen kom hit för snart 2 år sedan) och denna loppmarknad består i huvudsak av lokala maträtter och inget annat.
Oj vad vi åt. Vad vi åt? Ja, det kan man fråga sig för en hel del vet vi inte ens vad det heter på vare sig engelska eller svenska men gott var det!
Ceviche är i alla fall något vi båda gillar starkt så det åts med stor hunger och god aptit. Det vet vi dessutom vad det är!
Allt avslutades med färska jordgubbar och banan doppade i choklad och vi körde hem mätta och glada för att sova och för att i morgon köra upp till San Francisco för att besöka brorsonen Björn samt min kusin Nomi. Vägen dit upp innebär ett stopp för kaffe och rundvisning på berömda Stanford University där jag har en väldigt kär vän - lilla Daniella. Daniella som jag träffade första gången när hon var 6 månader, som jag såg ta sina första steg och som nu är forskare på Stanford! Tänk!
Vi stannar på middag hos Nomi och sover kvar i stora staden för att långsamt ta oss ner längs kusten under söndagen under slappa och vilsamma former.
Hinner vi och har lust fortsätter vi söderut till vackra Carmel för lite spännande och god vinprovning.
Nog har vi ett härligt liv så säg?

Jag är verkligen stolt...

över vad Mannen åstadkommit.
Visst har jag hjälpt till som hantlangare, BURIT, SVURIT OCH PUSTAT .... men huvudarbetet har allt Per åstadkommit och vi är väldigt nöjda och stolta över resultatet.

Helga vilodagen...

Ja det står ju så i någon stor bok och vi helgade i alla fall halva söndagen.
Morgonen bestod i att jämna och plana ut marken där stenläggningen ska komma på plats. Grus i stora lass som vägde ton fraktades från framsidan till baksidan och blev till en snygg bas för stenarna som ska komma på plats idag måndag.
Eftermiddagen ägnades åt härliga timmar i poolen, solen och solstolen. Oh, så gott att bara slappa!
Solbrända, utvilade och glada gjorde vi först en härlig promenad med hunden Angel, tittade på husen i kvarteren och alla underfundiga dekorationer inför Haloween nästa helg.
Otroliga installationer och mycket anspelning på hiskeliga, blodiga detaljer och dödskallar - men kul!
Vi fortsatte kvällen på en av Capitolas trevligare restauranger där vi av en slump stöter på Björns gamla rumskompis.
Det visar sig att han numera är manager för restaurangen och genast blev halva notan avdragen.
Tänk vilken tur man har ibland.
Vi avnjöt en härlig hot fajiitas och skålade över vår närstående slutprodukt i vår Home makeover - ett färdigt däck att vara stolt över.
Kvällen blev tidig med välförtjänt sömn.

Snart i mål...........................

Ja, snart har vi nått vårt mål och klarat av att bygga om hela brorsans trädäck runt bubbelpoolen.
Inte helt enkelt eftersom däcket var i sämre skick än vi trodde och när man börjar riva i en kant så går det sönder i nästa.
Dock är Mannen enormt flitig, påhittig och väldigt uthållig. Att han var stark visste jag från början men SÅ stark - ja, det har imponerat!
Trädäcket är färdigt och vi har påbörjat omgivningen som från början hade några halvglada träd och buskar som egentligen inte var till någon större nytta.
Träd och buskar har sågats, hackats och rivits och här ser man verkligen att klimatet skiljer sig från vårt.
Rötterna har varit enorma och vi har kämpat som djur mot monsterlånga och armtjocka rötter på något som vi trodde var en liten krukväxt.
Oj så möra vi kände oss.
Dock finns det bot mot detta och efter tufft arbete, som vi kände oss oerhört stolta över att ha klarat av, bar det iväg till den KINESISKA MASSAGEN. Vilken njutning!
Fötterna i varmt vatten, ryggmassage i sittande ställning, därefter ryggläge och fot- och benmassage. Gissa om vi båda somnade. Fötterna gnids in i väldofrtande olja medan ansiktet täcks med varm handduk.
Därefter huvud och hårmassage och sedan är det dags att rulla runt för ryggmassage.
1 hel timme!
Helt underbart och man blir som ny.
Sedan var det dags att uppvakta dottern till vänner.
Partyt hölls i föräldrarnas trädgård och jag gladde mig åt att få visa Mannen denna härliga och annorlunda trädgård.
Man kommer in i ett öppet hus, går vidare genom huset ut i trädgården med en oval swimmingpool med vattenfall! 
Forsätter rundvandringen och kommer fram till den öppna spisen framför dansbanan där musik spelas, folk samlas i alla stora soffor, någon dansar och vi vandrar vidare bort till pizzaugnen för att fortsätta ner till TIKI-baren där halmhyddor gjorts om till bekväma kryp-in-soffor och hela baren är en enda trä-och bambuställning där man serveras önskad drink av värden.
Det väller in folk från alla kanter - alla med någon typ av mat som ställs på stora bord och sedan är det bara att förse sig med det man tycker ser spännande och gott ut.
Välj mellan räkor i het sås, salsa, guaccamole, chips, kronärtskockor i dipsås, bröd med härliga pålägg, bönor, smält ost, cupcakes, ostar av olika slag och mer frukt.
Ja. vackra uppläggningar och härliga smaker som helt enkelt måste upplevas.
Man hämtar mer att dricka, cirkulerar och pratar med allt och alla. Lyssnar på musik och skrattar.
Tröttheten satte in framåt 22-tiden och nöjda åkte vi hem för att vakna till en lördag med strålande sol och nya äventyr.
Återstående jobb med poolen får vänta tills måndag.

Utsikt från en balkong....

... och inte vilken balkong som helst. Vi hamnade i södra Kalifornien, närmare bestämt i San Clemente där vi lånade en underbart lyxig lägenhet av bekanta.
Anlände till en lyxlägenhet som utrustats för vår räkning med korgar av godsaker och frukt. Kylen full med läckerbitar och sängar stora som oceaner.
Tänk så bortskämd man blir av livet och så viktigt det är att vara tacksam över detta.

Vi umgicks med brorsbarnet Stefan, besökte hans boende, träffade hans studiekamrater och upptäckte att han bor exakt 52 steg ifrån en underbar strand med enorma vågor. Stilla havet är verkligen inte stilla!
Hade kunnat spendera dagar där för att betrakta dessa stora vågor som slängde omkring med surfare som om de vore korkar.
Härliga minnen.
På väg hem besöktes fler släktingar, denna gång kusinbarn, och även här besöktes både arbetsmiljö och hem.
Saar arbetar som regissör och gör en del spännande och berömda filmer. Just denna gång fick vi följa med i studion för att se hur man regisserar en reklamfilm för Cadillac.
Lunch intogs på ett udda matställe som gav anledning till gapskratt när vi fick se stolarna - men maten var härlig!
Lång färd mot hemmet och vi stupade i säng efter 8 timmar i bilen med stopp på många natursköna platser.

Halloween i antågande

Pumpor, pumpor och mer pumpor.
Här närmar sig Halloween och till och med kaffet på Starbucks har smak av pumpa. Kul!
Vi bygger och sliter och river och gräver och svettas ------ vaddå vi?
Mannen utför det tunga arbetet och jag plockar undan sådant som kan ligga i vägen för nästa steg.
Cais spa och därtill hörande däck ska göras om och vi ser att det verkligen var nödvändigt.
Mycket av trädäcket har tagit stryk under flitigt användande och av väder och vind - en hel del har ruttnat faktiskt.
Nytt material har inhandlats och burits in och amerikanernas underbara "red wood" har en fantastisk lyster, nästan lite rosa-röd.
Fint blir det i alla fall och nu är allt gammalt borta och i morgon börjar vi med nybyggnaden. Ska bli spännande.

NU blir det härlig middag med TONFISK av den äkta modellen. Åhh så gott!