Söndag den 4:e advent och jag inser att det faktiskt är julafton nästa helg. Oooops!
Nåja stressen har totalt flyttat ut och jag är väldigt glad och stolt att jag har klarat detta prov.
Gillar inte julen något speciellt, gillar inte att den som är ensam känner sig än mer ensam och gillar definitivt inte att vi vanliga, som bara ska handla en liter mjölk, ska behöva knuffas och trängas med hysteriska människor som tror att nästa ögonblick i livet ska bli omodernt och inte ha tillgång till NÅGONTING dagen efter julafton.
Trivs så med att leva i min egen takt här på landet och pula runt med det som bara jag och Mannen tycker är mysigt.
Vi ser fram emot att yngsta dottern kommer hit under jul och vi vill verkligen njuta av hennes sällskap.
Nu är det ju så att vi njuter helhjärtat när barnen kommer. ALLTID och inte bara just för att det råkar stå den 24 december i almanackan.
Efter nyår kommer nästa lilla familj och det ska bli så härligt.
Bara lugn och ro. Lite vildsvinsgryta har utlovats och långa skogspromenader.
....Och naturligtvis varma sköna bad i bubbelpoolen.
Därför tog vi tillfället i akt och rensade bort allt ris och sly som hindrade utsikten en aning.
Nu ser vi tvärs över fältet, vi ser rådjur, fåglar och en och annan katt.
Allt detta medan vi sitter i det varma, smeksamma vattnet i ett varmt spa-hus med lite tända stearinljus, soft music och ett glas med god värmande dryck!
Vi har det så gott och delar gärna med oss när familjen kommer - så skynda er barn - ni är sååå välkomna!
18 december 2011
13 december 2011
MUSTANG ..... som inte är en häst
Resan till Stockholm med det trevliga veterantåget resulterade inte bara i mysig träff med Mannens fina barn utan även en förlängd tur till Åkersberga - med tåg!
Vi fick verkligen ypperlig service av samtlig personal på Stockholms infrastruktur och fick både tidtabeller och förslag på så billiga biljetter som möjligt för att dels åka vidare till Åkersberga och sedan till Uppsala.
Ja, den helgen hann vi med massor!
Vi åkte alltså till Åkersberga där DRÖMBILEN snällt stod och väntad på JUST MIG!
Efter en del studerande och letande på nätet hade vi faktiskt hittat just den bilen och just den färgen vi både gillade bäst.
Av en slump skulle vi ju till Stockholm just den helgen så vi såg det hela som ett gott omen.
Väl framme i Åkersberga hade bilförsäljaren vänligheten nog att hämta oss vid tåget och dessutom köra oss till bilfirman - fastän han var ledig den lördagen! Service kallar jag det! (Ja, ja jag vet att en ev. försäljning lockar).
Jag kände redan när jag blev presenterad för bilen att DETTA var vad jag sökt. Samma känsla som jag hade för min fina "Lady in Red". En helt underbar motorcykel som nu hamnat hos en väldigt omtänksam och vårdande hoj-åkare.
Sa dock inget till Mannen för att inte påverka eller verka för ivrig och obetänksam.
Provkörningen gick ut mot kusten och till Vaxholm och vackra omgivningar och trevlig marina.
På frågan: "Vad tycker du?" försökte jag svara så neutralt jag kunde men jag tror ändå att Mannen både såg och hörde för hans beslut var också klart.
- Den här tar vi! var hans bestämda åsikt.
Sagt och gjort!
Affären gjordes upp och nu i helgen återvände vi till Stockholm.
Stannade på hotell i 2 nätter, åt lunch med Mannens son, avnjöt härlig julstämning och julmarknad på Stockholms gator.
Besökte Hötorgshallen, insöp härliga dofter, smakade på både glühwein och öl - åt goda måltider och sedan hämtade vi bilen.
Körde långsamt ner till Kalmar i strålande sol - vilket flyt!
Nu väntar vi på våren så att vi kan köra nercabbat med håret flygande i vinden och fågelkvitter i öronen (när inte alla hästkrafterna mullrar så kittlande skönt!)
7 december 2011
Veterantåg
Helgen som gick gick verkligen på räls!
Vi hade turen att få tag på återbudsbiljetter till Veterantåget som går från Kalmar till Stockholm och en verklig julmarknadsresa.
Samtliga resenärer var som barn på julafton och alla var inställda på att göra det så trivsamt och mysigt för varandra som möjligt.
Fredagen började med ombordstigning och naturligtvis uppsökande av vår sovkupé.
Ett mysigt litet krypin med världens minsta handfat - men med rinnande vatten.
"Katta tvätt" - men vi doftade ändå gott när middagen serverades i restaurangvagnen!
Innan middagen serverades intogs en drink i clubvagnen och vi bekantade oss med övriga resenärer. Efter middagen samlades vi alla i 1:a klass kupén och satt bekvämt i stora pösfåtöljer.
Till min förvåning dök en gammal lekkamrat upp och prat och skratt blandades med kära minnen.
Tommy och jag hade massor att skratta åt och hans stackars hustru och Mannen fick bara sitta tyst bredvid och lyssna - men även de drog på smilbanden åt våra anekdoter.
Naturligtvis och icke alls förvånande dök det upp gemensamma vänner och bekanta till Mannen - men som sagt han är välkänd och omtyckt i staden.
Stockholm visade sig från sin fina sida och solen sken större delen av dagen.
Vi lyckades ta oss till Uppsala för att besöka sonen Olof och där åt vi mysig middag tillsammans.
Ny samling inför avgången från Stockholm Central och ytterligare trivsam middag avåts i glada vänners lag.
På söndag morgon bjöds på Brunch - eller ja - någon typ av julbord. Mycket uppskattat och vi skildes åt efter en trivsam helg.
Nästa helg blir det åter Stockholm - då för att fullfölja vår "julhandel".
Vi hade turen att få tag på återbudsbiljetter till Veterantåget som går från Kalmar till Stockholm och en verklig julmarknadsresa.
Samtliga resenärer var som barn på julafton och alla var inställda på att göra det så trivsamt och mysigt för varandra som möjligt.
Fredagen började med ombordstigning och naturligtvis uppsökande av vår sovkupé.
Ett mysigt litet krypin med världens minsta handfat - men med rinnande vatten.
"Katta tvätt" - men vi doftade ändå gott när middagen serverades i restaurangvagnen!
Innan middagen serverades intogs en drink i clubvagnen och vi bekantade oss med övriga resenärer. Efter middagen samlades vi alla i 1:a klass kupén och satt bekvämt i stora pösfåtöljer.
Till min förvåning dök en gammal lekkamrat upp och prat och skratt blandades med kära minnen.
Tommy och jag hade massor att skratta åt och hans stackars hustru och Mannen fick bara sitta tyst bredvid och lyssna - men även de drog på smilbanden åt våra anekdoter.
Naturligtvis och icke alls förvånande dök det upp gemensamma vänner och bekanta till Mannen - men som sagt han är välkänd och omtyckt i staden.
Stockholm visade sig från sin fina sida och solen sken större delen av dagen.
Vi lyckades ta oss till Uppsala för att besöka sonen Olof och där åt vi mysig middag tillsammans.
Ny samling inför avgången från Stockholm Central och ytterligare trivsam middag avåts i glada vänners lag.
På söndag morgon bjöds på Brunch - eller ja - någon typ av julbord. Mycket uppskattat och vi skildes åt efter en trivsam helg.
Nästa helg blir det åter Stockholm - då för att fullfölja vår "julhandel".
1 december 2011
Tiden går.....
...... och vi med den.
Nu ska jag i alla fall försöka gå - och det i alla väder.
Upptäcker att jag börjar få ont lite här och där och vet att jag inte kommer att bli friskare.
Hormonsjukdomen gör sitt till men det innebär ju inte att man inte kan försöka röra sig ändå och lösningen kom som en helt fantastisk väntjänst.
Mannens tidigare arbetsgivare och hans underbara hustru hade nämligen en "bekant" i sin närvaro och igår kväll blev jag presenterad för denna "kompis".
Vi introducerades över en spontan onsdagsmiddag hos våra vänner och jag föll genast för kompisens charm.
Han såg en aning ledsen och övergiven ut och jag fick förklaringen att mina vänner helt enkelt inte fick tiden att räcka till att umgås med denne vän.
Jag - å andra sidan - kände genast att jag mött någon som skulle kunna hålla mig sällskap många mörka, långa kvällar här på landet.
Må hända att jag kan komma att uppleva att vi kanske inte har så mycket gemensamt men då fick jag löftet att han får flytta hem igen och fortsätta leva sitt vanliga liv.
Vi gick genast i närkamp när vi kom hem till oss och när vi sprungit "i evighet" tillsammans (tyckte jag) så tittade jag på faktarutan i kompisens ansikte och såg till min fasa att vi endast hållit varandra sällskap i 10 minuter och att distansen blev ca 400 meter !!!!!
50 kalorier kostade hela kalaset och det räknade jag snabbt ut att det motsvarar ca ½ glas rödvin!!! Ve och fasa - här gäller det verkligen att hålla i kompisen länge om vår vänskap ska ha någon effekt.
I alla fall på mig.
Meet my new friend......... och tack kära Britt. Både för god middag och lånet av din "kompis"
Nu ska jag i alla fall försöka gå - och det i alla väder.
Upptäcker att jag börjar få ont lite här och där och vet att jag inte kommer att bli friskare.
Hormonsjukdomen gör sitt till men det innebär ju inte att man inte kan försöka röra sig ändå och lösningen kom som en helt fantastisk väntjänst.
Mannens tidigare arbetsgivare och hans underbara hustru hade nämligen en "bekant" i sin närvaro och igår kväll blev jag presenterad för denna "kompis".
Vi introducerades över en spontan onsdagsmiddag hos våra vänner och jag föll genast för kompisens charm.
Han såg en aning ledsen och övergiven ut och jag fick förklaringen att mina vänner helt enkelt inte fick tiden att räcka till att umgås med denne vän.
Jag - å andra sidan - kände genast att jag mött någon som skulle kunna hålla mig sällskap många mörka, långa kvällar här på landet.
Må hända att jag kan komma att uppleva att vi kanske inte har så mycket gemensamt men då fick jag löftet att han får flytta hem igen och fortsätta leva sitt vanliga liv.
Vi gick genast i närkamp när vi kom hem till oss och när vi sprungit "i evighet" tillsammans (tyckte jag) så tittade jag på faktarutan i kompisens ansikte och såg till min fasa att vi endast hållit varandra sällskap i 10 minuter och att distansen blev ca 400 meter !!!!!
50 kalorier kostade hela kalaset och det räknade jag snabbt ut att det motsvarar ca ½ glas rödvin!!! Ve och fasa - här gäller det verkligen att hålla i kompisen länge om vår vänskap ska ha någon effekt.
I alla fall på mig.
Meet my new friend......... och tack kära Britt. Både för god middag och lånet av din "kompis"
27 november 2011
Helgens äventyr
Så har denna helg fördrivits i lyxens och nöjets tecken.
Fredagen bar det av söderut med första stopp på Stuvenäs Gästgifveri och härlig underbar musikblandning.
Musik i alla genrar från härlig jazz till rock'n roll och lite Magnus Uggla.
Cocktail in the Mood är en grupp som heter duga vill jag lova.
Maten var förträfflig, vinet utsökt och när kvällen sedan fick avslutas med härlig dans till smäktande toner i Mannens armar - ja då var kvällen fullkomlig.
Efter en natts något underlig sömn (kuddarna delade sig på mitten och packade in öronen i någon slags muff-modell) och slagsmål med halkiga lakan och varma täcken vaknade vi ändå utvilade och grep oss an en riklig frukostbuffe'.
Det är en lyxig känsla det här med hotell-frukost och detta var inget undantag.
Frukosten serverades i rum med utsikt över hav och äng.
Vi njöt!
Resan fortsatte ytterligare söderut och vi hamnade så småningom på Gärsnäs slott.
Ännu en trerätters middag och till detta serverades en mordhistoria som skulle lösas tillsammans med skådespelare och övriga gäster.
Ett rusande hit och dit genom vindlande trappor och hemliga rum tillsammans med olika skådespelare och gissningar ledde oss slutligen tillbaka till matsalen och vilda diskussioner om vem den skyldige kunde vara.
Här gällde det att gissa, spekulera, räkna ut och därefter sätta motiv, skyldig person och mordvapen på pränt.
Det gällde ju att vinna priset ju!
Maten var god, vinet avnjöts och diskussionen drog ut till långt in på natten tillsammans med nybekanta och faktiskt upptäckten att vi även kände en och annan gäst.
Gapskratt och slutlig lösning som presenterades.
Om vi vann ??? Nehej inte ett något men kul hade vi!
Frukosten serverades i stora salen efter en natts ljuvlig sömn i kunglig säng högst upp i ett av tornrummen.
Så fortsatte färden ytterligare och nu till den delen av Skåne där kära familjen finns.
Träff med barn, barnbarn och barnens fina partner.
Så skönt att sitta ner och bara njuta av en god middag tillsammans med en liten del av familjen - trots vild storm utanför dörren.
Tack för att vi fick en trevlig kväll även med er!
Nu återstår hemfärden och med hopp om att stormen lugnar sig tills i morgon säger jag GOD NATT!
Fredagen bar det av söderut med första stopp på Stuvenäs Gästgifveri och härlig underbar musikblandning.
Musik i alla genrar från härlig jazz till rock'n roll och lite Magnus Uggla.
Cocktail in the Mood är en grupp som heter duga vill jag lova.
Maten var förträfflig, vinet utsökt och när kvällen sedan fick avslutas med härlig dans till smäktande toner i Mannens armar - ja då var kvällen fullkomlig.
Efter en natts något underlig sömn (kuddarna delade sig på mitten och packade in öronen i någon slags muff-modell) och slagsmål med halkiga lakan och varma täcken vaknade vi ändå utvilade och grep oss an en riklig frukostbuffe'.
Det är en lyxig känsla det här med hotell-frukost och detta var inget undantag.
Frukosten serverades i rum med utsikt över hav och äng.
Vi njöt!
Resan fortsatte ytterligare söderut och vi hamnade så småningom på Gärsnäs slott.
Ännu en trerätters middag och till detta serverades en mordhistoria som skulle lösas tillsammans med skådespelare och övriga gäster.
Ett rusande hit och dit genom vindlande trappor och hemliga rum tillsammans med olika skådespelare och gissningar ledde oss slutligen tillbaka till matsalen och vilda diskussioner om vem den skyldige kunde vara.
Här gällde det att gissa, spekulera, räkna ut och därefter sätta motiv, skyldig person och mordvapen på pränt.
Det gällde ju att vinna priset ju!
Maten var god, vinet avnjöts och diskussionen drog ut till långt in på natten tillsammans med nybekanta och faktiskt upptäckten att vi även kände en och annan gäst.
Gapskratt och slutlig lösning som presenterades.
Om vi vann ??? Nehej inte ett något men kul hade vi!
Frukosten serverades i stora salen efter en natts ljuvlig sömn i kunglig säng högst upp i ett av tornrummen.
Så fortsatte färden ytterligare och nu till den delen av Skåne där kära familjen finns.
Träff med barn, barnbarn och barnens fina partner.
Så skönt att sitta ner och bara njuta av en god middag tillsammans med en liten del av familjen - trots vild storm utanför dörren.
Tack för att vi fick en trevlig kväll även med er!
Nu återstår hemfärden och med hopp om att stormen lugnar sig tills i morgon säger jag GOD NATT!
19 november 2011
En vecka går fort
..... och vi har hunnit anpassa oss till tiden, dygnet och bristen på sol.
Hösten i Sverige och speciellt i Nyttorp är verkligen njutbar ändå och jag är sååå tacksam för varje dag som går utan snö.
Mannen är dock snäll och sätter vinterdäck på alla bilarna för alla eventualiteter och snöskyffeln är framplockad och vilar utanför ingångsdörren - som ett hot mot Kung Bore. Han skulle bara våga!
Helgen som kommer är återigen fylld av glada tilltag.
Fredagen börjar med utflykt söder om Kalmar till Stuvenäs herrgård där vi bjuds på musikunderhållning, middag och övernattning.
Allt med varmt tack till Mannens kära arbetskamrater som han nu lämnat för ett fortsatt flitigt och strävsamt liv på gården.
Han känner saknaden det märks, men samtidigt är han så innerligt lycklig att äntligen få tid att slutföra många projekt här hemma på gården. Projekt som fått ligga och vänta i många, långa år.
Glädjen över att rå sin egen tid tar överhanden och det var dags nu - det enades vi om. Det är vår tid nu- den vill vi vårda.
Lördagen forsätter vi färden mot Österlen i Skåne för att återigen ta in på hotell och slott. På slottet ska teatern förtrolla oss med spökhistorier och kriminalnoveller där vi som publik får vara med att lösa gåtor.
Ska bli väldans intressant och roligt.
Söndagen blir det besök hos familjen igen och middag med några av barnen på båda våras sidor.
Måndag ställer vi kosan norrut för att förhoppningsvis ha med min gyllene skinnsoffa i släpet. Soffan har varit "på semester" hos Rebeccas familj (på vinden).
Får se var den ska placeras och finns ingen plats får jag skiljas ifrån den via försäljning på Blocket kanske?
I eftermiddag ska vi glädje gode vännen Anders med en udda present - en "hemodlad kruka".
Anders fyller år, vill inte ha presenter - men visst får man komma med en liten blomma va?
Hösten i Sverige och speciellt i Nyttorp är verkligen njutbar ändå och jag är sååå tacksam för varje dag som går utan snö.
Mannen är dock snäll och sätter vinterdäck på alla bilarna för alla eventualiteter och snöskyffeln är framplockad och vilar utanför ingångsdörren - som ett hot mot Kung Bore. Han skulle bara våga!
Helgen som kommer är återigen fylld av glada tilltag.
Fredagen börjar med utflykt söder om Kalmar till Stuvenäs herrgård där vi bjuds på musikunderhållning, middag och övernattning.
Allt med varmt tack till Mannens kära arbetskamrater som han nu lämnat för ett fortsatt flitigt och strävsamt liv på gården.
Han känner saknaden det märks, men samtidigt är han så innerligt lycklig att äntligen få tid att slutföra många projekt här hemma på gården. Projekt som fått ligga och vänta i många, långa år.
Glädjen över att rå sin egen tid tar överhanden och det var dags nu - det enades vi om. Det är vår tid nu- den vill vi vårda.
Lördagen forsätter vi färden mot Österlen i Skåne för att återigen ta in på hotell och slott. På slottet ska teatern förtrolla oss med spökhistorier och kriminalnoveller där vi som publik får vara med att lösa gåtor.
Ska bli väldans intressant och roligt.
Söndagen blir det besök hos familjen igen och middag med några av barnen på båda våras sidor.
Måndag ställer vi kosan norrut för att förhoppningsvis ha med min gyllene skinnsoffa i släpet. Soffan har varit "på semester" hos Rebeccas familj (på vinden).
Får se var den ska placeras och finns ingen plats får jag skiljas ifrån den via försäljning på Blocket kanske?
I eftermiddag ska vi glädje gode vännen Anders med en udda present - en "hemodlad kruka".
Anders fyller år, vill inte ha presenter - men visst får man komma med en liten blomma va?
14 november 2011
Åter på plats
Hemresan från San Francisco via Frankfurt till Köpenhamn gick hur enkelt som helst. Inga krångliga stopp eller försenade flyg -INGENTING FAKTISKT. Annat än en ganska lång flygtur med trevliga filmer och en och annan måltid.
Förmodligen har resan över Atlanten gjorts så många gånger nu att man helt enkelt inte upplever flygningen som besvärlig.
Väl hemma i Köpenhamn möttes vi av äldsta dottern som kom med en liten "teddybjörn" på magen. Ja, så såg lilla Olivia faktiskt ut i sin vintermundering.
Vi möttes dessutom av strålande solsken och inte alltför mycket vinterkyla.
Färden över bron mellan Danmark och Sverige är för mig en så vacker och behaglig utflykt och jag njuter lika mycket varje gång.
Kvällen kom snabbt och natten mellan fredag och lördag sov vi djupt.
Lördagen fördrevs med besök hos familjemedlemmar och förflyttning till nästa sovplats.
Efter en mycket god och närande måltid intogs spelplanen och vi spelade spel större delen av kvällen.
Glada skratt och spe-fulla kommentarer och då mest riktade till Mannen som är TOTALT FÄRGBLIND.
Spelet går nämligen ut på att färgmarkera tågbanor och blockera för medspelaren. Oj vad vi skrattade!
Jag var förmodligen inte bättre eftersom jag har minne med automatsudd och inte kunde memorera min resväg mer än 2 sekunder (fick tjuvkika hela tiden!).
Söndagen var dagen D.
Lilla Olivia skulle döpas och förberedelserna var många.
Vi hjälpte till så gott vi kunde och stora syster dekorerade den underbart goda, hembakade tårtan.
Tänk,stora syster rullade säkert hundra små rosa marsinpanrosor som sedan ströddes över tårtan. Tårtan var täckt av vit sockermarsipan som smakade gudomligt.
Dopet, Kyrkan, Alla Vänner, Prästen och framför allt lilla Olivia visade sig från bästa sidan och när Olivia lyfts upp för att beskådas och för att tas emot i församlingen - ja då var mormors tårar inte långt borta. Jag blev verkligen rörd!
Båda storasystrarna tillika gudmödrar, hade varsin dikt att läsa för lilla Olivia och jag kände hur mitt hjärta svällde av stolthet över mina alla 4 helt underbart söta och fina döttrar.
Festen hemma hos Palmqvist blev härlig, livlig och mycket pratig.
Stor hemlagad köttgryta och ris, dricka och trevlig samvaro.
Kan man ha en bättre dopdag för sitt lilla under?
Det tror i varje fall inte jag!
Tack för min fina familj - jag älskar er!
Förmodligen har resan över Atlanten gjorts så många gånger nu att man helt enkelt inte upplever flygningen som besvärlig.
Väl hemma i Köpenhamn möttes vi av äldsta dottern som kom med en liten "teddybjörn" på magen. Ja, så såg lilla Olivia faktiskt ut i sin vintermundering.
Vi möttes dessutom av strålande solsken och inte alltför mycket vinterkyla.
Färden över bron mellan Danmark och Sverige är för mig en så vacker och behaglig utflykt och jag njuter lika mycket varje gång.
Kvällen kom snabbt och natten mellan fredag och lördag sov vi djupt.
Lördagen fördrevs med besök hos familjemedlemmar och förflyttning till nästa sovplats.
Efter en mycket god och närande måltid intogs spelplanen och vi spelade spel större delen av kvällen.
Glada skratt och spe-fulla kommentarer och då mest riktade till Mannen som är TOTALT FÄRGBLIND.
Spelet går nämligen ut på att färgmarkera tågbanor och blockera för medspelaren. Oj vad vi skrattade!
Jag var förmodligen inte bättre eftersom jag har minne med automatsudd och inte kunde memorera min resväg mer än 2 sekunder (fick tjuvkika hela tiden!).
Söndagen var dagen D.
Lilla Olivia skulle döpas och förberedelserna var många.
Vi hjälpte till så gott vi kunde och stora syster dekorerade den underbart goda, hembakade tårtan.
Tänk,stora syster rullade säkert hundra små rosa marsinpanrosor som sedan ströddes över tårtan. Tårtan var täckt av vit sockermarsipan som smakade gudomligt.
Dopet, Kyrkan, Alla Vänner, Prästen och framför allt lilla Olivia visade sig från bästa sidan och när Olivia lyfts upp för att beskådas och för att tas emot i församlingen - ja då var mormors tårar inte långt borta. Jag blev verkligen rörd!
Båda storasystrarna tillika gudmödrar, hade varsin dikt att läsa för lilla Olivia och jag kände hur mitt hjärta svällde av stolthet över mina alla 4 helt underbart söta och fina döttrar.
Festen hemma hos Palmqvist blev härlig, livlig och mycket pratig.
Stor hemlagad köttgryta och ris, dricka och trevlig samvaro.
Kan man ha en bättre dopdag för sitt lilla under?
Det tror i varje fall inte jag!
Tack för min fina familj - jag älskar er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
