Ser att jag bor i den delen av landet som blev lovad sol.
Vaknar till en relativt grå morgon och hittar t.o.m. snöflingor på gräsmattan på min tidiga promenad bort till brevlådan för att hämta morgontidningen.
Ska verkligen inte hänga läpp för vädret - det har jag lovat mig själv - och se!
Den blå himlen kom och solen värmde så innerligt gott.
Ville inte alls vara inomhus utan skyndade mig att hitta utomhusjobb.
Så nu är stora bitar av trädgården genomkrattade, nedblåsta riskvistar från björken snyggt lagda i högar som så småningom kommer att hamna på bålet lagom till valborg.
Har faktiskt gjort i ordning en blomsterbädd för salvia som så småningom ska planteras ut och dryftade mig till att sätta några gurkfrön i en annan kruka.
Håller tummarna att det blir något av mina försök.
Väl utomhus vänder jag ansiktet mot solen och uppfattar skriken från gladorna och ormvråkarna som nu markerar revir.
En och annan kråka mobbar dessa luftens kungar men har nog inte mycket för det.
Hör också ett annat välkänt ljud som värmer i hjärtat och får mig att le. Tranorna - och jag ser också hur de sträcker ut ovanför mig, förmodligen på väg till Hornborgarsjön för sin årliga ritual "herrmiddag med dans".
Det är verkligen vår i luften känner jag och till min glädje ser jag också att gräsmattan fått små vita fläckar, som vid närmare studier visar sig vara den lilla rara tusenskönan.
Oj vad vi längtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar