Efter en flitig morgon där jag fyllde skottkärra efter skottkärra med gamla kvistar och löv och som jag efter tömning sedan fyllde med gammalt metallskrot som skulle tömmas någon annan stans äntligen fick duscha - ja då hade mina egna grader och naturens grader stigit betydligt.
Det blev nästan lite svettigt där ett slag!
Duschen avnjöts och sedan blev det lunch på verandan i sällskap med någon färgglad broschyr om lantkök.
Plötsligt hör jag ett bekant ljud som verkligen inte har hörts på månader.
Det lät zzuum zzzuum och duns, duns.
Jag kunde inte annat än le.
För yrvaken och tung i gumpen försökte vårens första humla studsa sig ut genom glasrutan på verandan och surret blev mer och mer irriterat.
Till slut hamnade den stackars humlan på rygg, totalt utmattad.
Då reste jag mig och med några tröstande ord och en välkomsthälsning till våren hjälpte jag den stackarn ut i det fria.
Jag tittade länge efter den och kände att det ändå är vår och sol på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar