Han har studerat mitt knä förut och nu klappade han mig snällt på kinden och sa: Det här gör lite ont ... men vi ska nog lösa problemet.
Tillfälligt i alla fall.
Sedan kom han med svabb och spruta och plåster och ett illmarigt leende.
Jag VISSTE verkligen inte att det kunde göra SÅ ont att dra vatten ur knät för att sedan få det fyllt med cortison.
Är glad att undersökningsrummet är ljudisolerat vill jag lova.
Nåja, förhoppningen är att inflammationen ska lägga sig, att jag något så när smärtfri ska kunna åka till USA och kanske slippa en operation när jag kommer hem.
Domen är artros med en ev. påverkad menisk ...... men träning ska få komma i första hand.
Det enades vi om när jag vimmelkantig av smärta haltade ut till min troget väntande Man som verkligen fått ställa upp som chaufför och stöd hela dagen idag.
Han säger dessutom att han gör det så gärna så.
Visst är han go, så säg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar