Kläder, kläder och mer kläder

Upptäcker att min garderob är tom ..... jo faktiskt.
Klart att det finns en del kläder i den, men färgen är SVART. Möjligen med ett eller annat vitt inslag men i huvudsak svart.
Vet att det är en färg jag trivs i, men just häromdagen insåg jag att man kan inte ALLTID klä sig i svart.
Var ju på dop förra helgen och kände att svart inte var rätt färg för ett dop.
Dopet ska ju vara glädje och svart är inte glädje. Möjligen raffigt, men raffigt är väl inget ett nydöpt barn tänker på (tror jag i alla fall inte).
Lyckades efter mycket letande hitta en kombination av svart och ljusare grått som jag själv tyckte skulle vara passande och så fick det bli.
Väl här hemma har jag nu beslutat att göra slag i saken och införskaffa kläder som jag kan vara "fin" i.
Ja, lite "gå-borts-kläder" eller vad  man ska kalla det. Ja nu menar jag inte kläder att begravas i utan kläder som ska få mig på fest-humör!
Jeans har jag och tröjor har jag, men inget lite festligare.
Dotterns råd var att handla via nätet.
Lätt som en plätt sa hon. Bara att leta, beställa, prova hemma och skicka tillbaka det som inte var bra.
UTMÄRKT förslag tyckte jag. (Hon har ju posten runt hörnet, jag får köra 3 mil ..... men ändå...)
Ger mig genast i kast med en föreslagen sajt och börjar titta.
Tittar och tittar ...... tårarna stockar sig i halsen och efter en halvtimme ger jag upp.
ALLA och det säger ALLA modeller ser ut som mina två söta, långa och tjusiga döttrar i si så där 30-års åldern.
INGEN, nej INGEN av modellerna ser ut som jag. Lite rund här och var och framför allt KORT.
Jag har inte gasellben som ryms i stuprörsstövlar. Jag har inte bröst som sitter som limmade strax under axlarna och framför allt har jag inte mängder av tjusiga lockar som flyger lekande lätt i vinden.
Tur att jag har en varm jacka och ett par jeans.
Väntar nog på våren och kanske kan jag då klä mig i blomblad och virkade grässtrån.
Det är i alla fall ett naturens under med alla dess vackra löv och blommor som  återvänder.
Varför skulle jag koikurera med naturen?
Nej inga klädinköp idag i alla fall.
SNYFT!

Färsk ananas.....

Vaknar till en MYCKET grå morgon där molnen desperat klamrar sig fast i trädtopparna och vägrar släppa taget.
De skriker och gråter ut sin ångest och gör hela världen grå och blöt. Försöker ställa väckarklockan på stillsam morgonväckar-musik ( bra ord va?) och lilla fönsterlampan ska tändas för att få mig att tro att det är sol.

Masar oss ur sängen med koncentrerad vilja att vi absolut ska ta oss ut på den där morgonpromenaden som är så viktig.
Kanske bara en liten, liten stund till i sängen.???.... Bara lyssna på nästa nyhetsinslag...

Nej, på med kläder och ut i regnet - för kallt är det i alla fall inte!
Väl ute blir jag glad att jag genomförde beslutet för jag vet ju att om en stund får jag komma in igen och då känns det sååå skönt.
Tyvärr ville min rygg inte alls vad jag ville och smärtan ökade allt eftersom promenaden fortsatte.
Nåja Mannen som är stark som en oxe och tydligen inte lider av några skavanker fortsatte i rask takt och jag vände tillbaka.
Nu var jag blöt - så blöt att min telefon som låg i jackfickan började protestera.
Fickan fylldes med vatten ju!
Strax hemma - av med kläder som får hänga på tork på verandan - och in i en varm dusch.
Väl i duschen kom jag att tänka på solmogen, färsk ananas, sol som ler och ljumma vindar.
Joho då, det finns sådant väder också - bara inte just här - just nu.
MEN DET KOMMER!
Tills dess tänker vi soligt!
Ha en skön tisdag kära läsare!

Tiden flyger

....ja verkligen. Tiden flyger iväg och vi har redan varit hemma i en vecka.
Veckan har i stort sett bestått av uppdateringar och all sköns besök hos läkare, frisör, nagelvård, bilbesiktning etc.
Nu känns det snart som om vi landat och då är det fredag eftermiddag.
I morgon lördag bär det åter av till Skåne - jo tro det eller ej.
Dags för senaste tillskottet i familjen att få sitt namn bekräftat.
Annelie och Anders ska döpa sin lille son i Görslövs kyrka, strax utanför Staffanstorp.
Dopet, med efterföljande samkväm, är en trevlig anledning till återförening av familjen som annars alltid är spridd på olika platser vid olika tidpunkter.
Charlie (som "Heffis (arbetsnamnet) ska heta) har lyckats få oss alla att samlas och det ska bli riktigt trevligt.
Vi återvänder till "Tassemarkerna" på måndag och min förhoppning är att snö och gråväder håller sig långt bort - LÄNGE TILL!
På återläsande!

Hemfärd

Så var det åter dags. Färden ställdes mot San Francisco och flygplatsen. Väskorna packade och noga avvägda. 23 kg dvs 50 pund och inte ett ounz mer.
Denna gång hade vi inte handlat tyckte vi och vi hade ju haft antal kilo kaffe med som skulle reducera hemfärdsvikten.
Trodde vi - HA!
Noga, noga balanserades varje liten grej som ändå inhandlats, packats undan och glömts bort.
Oj ,vad vi hittade saker vi köpt redan i början av vår vistelse och sedan helt enkelt förträngt.
Naturligtvis tror man att en liten salladskniv och en god tvål inte väger något - och det gör det ju inte - om det nu inte ska blandas med härliga nötter, nya jeans, en och annan tröja, en helt ny utrustning med cykelkläder och lite annat smått och gott.
Nåja, väskorna packades och nådde sina modiga 23 kg och färden gick utan mankemang till San Francisco för att där träffa brorsonen Björn och för att gemensamt inta en härlig lunch på en något undanskymd vietnamesisk restaurang.
Något vi aldrig provat på förr och något vi både upplevde som  både kul och gott.
Det roliga är att vi var de enda europeer på restaurangen och vi var de enda som fick kniv och gaffel vid serveringen.
Gott var det i alla fall att äta något vi egentligen inte visste vad det var vi beställt, och att träffas alla igen innan avfärd var trevligt. Tack Björn för att du hade tid och möjlighet att komma och vinka av oss.
Färden hem gick problemfritt och trots att planet var 1 timma sent i take off så landade vi ändå på Kastrup en hel halvtimme  tidigare än beräknat.
Väl där mött mina fina döttrar Rebecca och Nomi upp och vi fick skjuts hem, god mat och en färdigbäddad säng.
Det behövdes efter 14 timmars restid.
Nästa resa ställdes mot hemmet och Nyttorp.
..... och ny resa tillbaka till sunny California är redan beställd!

Vikt är av vikt

Nu börjar slutet.
Ja, slutet på den här vistelsen i Kalifornien.
Vi har haft en fantastisk tid, skrattat, ätit, druckit, motionerat, diskuterat, pratat, varit tysta - ja helt enkelt tagit dagen för vad den är och inte försökt ändra på något.

Vi har "provpackat" så att vi vet hur mycket vi kanske kunde ta med som extra, onödigt. Vikten får ju inte överskrida "generösa" 23 kg i den enda väska vi får ta med per person

Min bihåleinflammation/inflammation i innerörat hålls numer i schack med all tänkbar örtmedicin och behandling hos Tom, vår käre kotknackare.
He works wonders! I promise!
Även Mannen fick behandling idag och upptäcker efter behandlingen att även han kan böja sin nacke =),
Dvs. kliva in och ut ur lilla sportbilen som har stått till vårt förfogande den här månaden. Enkelt och lätt och utan att vrida nacken ur led.

Kvällen ska nu påbörjas med en martini (Vesper martini - shaken, not stirred ) och därefter ett restaurangbesök och avslutas med biobesök.

James Bond SKY FALL.
Lååång film och förhoppningsvis fylld av alla omöjliga mackapärer och manicker - ett och annat slagsmål och lite pussar och kramar.
Ska bli trevligt!

Yr i bollen

Drabbades av oförklarlig yrsel och häftigt illamående vilket renderade mig att stanna i horisontalläge.
Usch och fy!
Genast dök gode vännen och kiropraktikern Tom upp.
Han vecklade ut massagebänken, knäckt till ordentligt i min nacke (som verkligen bekymrat mig länge) och instruerade mig hur vi nu ska gå till väga utan att behöva åka till akuten med tråkig väntetid som följd.

Snälle Tom dök åter upp på kvällen med hela korgen full av naturmediciner som ska intas i olika mått och doser antal gånger per dag.
Jag gör ett kraftigt försök då jag inte är speciellt glad i piller som kanske bara skrivs ut rent slentrianmässigt.
Går inte problemen över tills jag kommer hem till Sverige får jag kanske ge mig och återgå till penicillin - men just nu vill jag prova alternativ.
Men....oooops så många flaskor och burkar. Allt för att "boosta" mitt immunsystem och få flödet av lymfvätskor till rätt plats och inte stanna kvar i mitt inneröra.
Boostningen kan säkert vara bra för de grå och trista månader som väntar oss när vi kommer hem.
Ser dock ljusningen eftersom det inte är så långt till vintersolståndet och därmed vändningen.
Låt det åter varda ljus - så tycker jag i alla fall bäst om att leva. 
Ljust och glatt!

View

 En snabb bild av en härlig solnedgång när vi passerade Santa Barbara. Palmer, solnedgång och färger är något som blir till en härlig palett på vår Herres himmel.
Jag njuter av varje sceneri och vill gärna dela med mig!

Famous street

Åtetfärden från Los Angeles påbörjades efter fina kramar och löften om snart återseende. Stefan vinkade av oss och efter hotellets enorma frukost satte vi av.
Stor frukost räknar man ju med att den ska vara LÄNGE, MEN SÅ BLEV ICKE FALLET.
Redan efter någon timme gjorde sig mag-tarm-kanalen påmind och det blev ett överraskningsstopp mitt i fantastiska Beverly Hills!
Vi ville besöka "The street of fame" men hela gatan var blockerad av poliser och brandmän. BOMBHOT!
Ja, så kan det gå när man minst anar det.
Nåja, parallellgatorna med alla sina lyxaffärer går inte av för hackor och jag blev än mindre intresserad av att handla när jag såg alla dessa artificiella individer smila och le och låtsas att de inte ser lika dumma ut i långkalsonger som alla vi andra.
Njöt faktiskt lite av att kunna skratta åt de flesta så där lite i mjugg. Otroligt så lite självkritik en del människor har.
Nåja lunchen var god och utflykten trevlig.
Vi fortsatte sedan hemåt och utsikten, naturen, trafiken, samtalen i bilen, ja allt var njutbart.
Tack för en underbar helg - alla ni som deltog!

Frukostmat

Dagens frukost bestod av en helt underbar frittata. Välgjord och smakfull. Massor av spenat, färsk tomat, vårlök, avocado och soltorkade tomater.  Allt avnjöts tillsammans med gott kaffe, frukostpladder och färsk dagstidning.


Börjar känna oss allt mer som amerikaner och är väletablerade.
Helgen väntar och med den en resa ner till Los Angeles och universitetet i Irvine där den älskade brorsonen Stefan kämpar med sista läsåret.
Månaden Maj 2013 hägrar och vi återkommer för att vara med honom och fira examen.
Resan ner tar ca 7 timmar och oftast stannar vi till vid någon trevlig vingård för lite provsmakning.
Återkommer med rapport efter helgen.

Efterdyningar

Gårdagen var spännande på många sätt. 
Coldwater tävlingen pågick och skulle avslutas i ett enda stort skum.
Solen värmde och vågorna växte, skummade och fräste.
Vi har tur att bo på ett ställe där en av världens härligaste surftävlingar företas och vi tog oss så småningom till en utsiktsplats där vi kunde beundra dessa fantatiska vattenakrobater.
Drömma sig bort kan man göra och önska: Tänk om .... ja , tänk om jag kunde utföra allt detta fantastiska i ett element som ändå på något sätt tycks vara MITT.
Nåja, jag nöjer mig med att jag enkelt kan flyta med i vissa strömmar och beundrar dem som kan klara av att vara fantastiska vågbrytare.
Spännande värre blev det sedan när vi steg in på Crows Nest - en skön restaurang, härligt belägen nere vid havet.
Här serveras "A meal with a view" och det vill man helt enkelt inte missa.
Happy hour gör att man har råd med både det ena och det andra vad det gäller mat och dryck.
Buffalowings, Ahi sallad and hamburgers and chicken sandwiches and sallad plates and.... and.... Mmmm!
Detta tillsammans med en solnedgång över Stilla Havet gör att man njuter.
Dock var det något svårt att hela tiden hålla ögonen på solnedgången eftersom den stora TV-skärmen i hörnet konstant förmedlade nya resultat av pågående presidentval.
Pulsen slog lite extraslag när "det röda" (Republikanerna) laget helt plötsligt fick upp procentenheterna.
Nåja, vi befann oss mitt i USA (på skärmen vill säga) och där förväntas inget annat.
Blå lagets vinst i Florida var tecken på att allt skulle gå vägen och när Ohio även färgades blått kunde pulsen sänkas och andningen bli lite lättare.
Större delen av slutvalet följdes hemma i soffan och trots tunga ögonlock kändes tillfredsställelsen.
Världen har för vår del fått ännu några år på sig att rätta till vissa misshälligheter.
Det är i alla fall våra åsikter.
Så grattis OBAMA och världen.
Dina fiender slickar sina sår och kommer med anklagelser, men så är nu en gång livet! Vinnare och förlorare - vi är bara glada att vårt lag vann den här gången (igen!).

MAT

Cai vaktar sin tallrik och Diane spillde ut salladen. En härlig kväll på restaurang Crowes Nest med utsikt över Stilla Havet och en fantastisk solnedgång.

Nya tag ... nya idéer

Long time since I was here.

Gode vännen Anders har av någon anledning hittat till min vilande blogg och där gjort en förfrågan om det ska komma mer.
Tanken var väl att bloggen långsamt skulle tyna bort i brist på föda - MEN kanske ska jag fortsätta skriva om tankar och funderingar.
För närvarande befinner sig Mannen och jag i Kalifornien (och var annars när höststormarna viner runt knuten i vår lilla stad?) där vi njuter av ledighet och rensning av tankar och hjärnor.
Hösten blev tung med tant Ebbas bortgång och utrensning av Loftet samt försäljning.
Tung så till vida att det krävdes både fysisk och psykisk styrka men glädjen över att tant Ebba verkligen fick som hon ville: att dö med "brödkaveln i handen" är en glädje för oss.
Hon ville absolut inte bli liggande som ett kolli och tyna bort, och det slapp hon.
Vi kände att vi behövde ett avbrott i tankar och miljö och beslutet att besöka "mitt andra hem" togs efter moget övervägande.
Nu är jag glad att vi packade resväskorna och över att vi är här.
Mannen har åter tagit upp cyklingen tillsammans med Bror min och lyckan strålar om dem när svetten rinner och de stolt berättar att ytterligare en ny rundtur på ca 4 mil har avverkats. Backe upp och backe upp och backe ner.
Sådant blir man glad av.
Fortsatt rapport om våra förehavande här kommer.