Städ dax!

Söndag den 4:e advent och jag inser att det faktiskt är julafton nästa helg. Oooops!

Nåja stressen har totalt flyttat ut och jag är väldigt glad och stolt att jag har klarat detta prov.
Gillar inte julen något speciellt, gillar inte att den som är ensam känner sig än mer ensam och gillar definitivt inte att vi vanliga, som bara ska handla en liter mjölk, ska behöva knuffas och trängas med hysteriska människor som tror att nästa ögonblick i livet ska bli omodernt och inte ha tillgång till NÅGONTING dagen efter julafton.
Trivs så med att leva i min egen takt här på landet och pula runt med det som bara jag och Mannen tycker är mysigt.
Vi ser fram emot att yngsta dottern kommer hit under jul och vi vill verkligen njuta av hennes sällskap.
Nu är det ju så att vi njuter helhjärtat när barnen kommer. ALLTID och inte bara just för att det råkar stå den 24 december i almanackan.
Efter nyår kommer nästa lilla familj och det ska bli så härligt.
Bara lugn och ro. Lite vildsvinsgryta har utlovats och långa skogspromenader.
....Och naturligtvis varma sköna bad i bubbelpoolen.
Därför tog vi tillfället i akt och rensade bort allt ris och sly som hindrade utsikten en aning.
Nu ser vi tvärs över fältet, vi ser rådjur, fåglar och en och annan katt.
Allt detta medan vi sitter i det varma, smeksamma vattnet i ett varmt spa-hus med lite tända stearinljus, soft music och ett glas med god värmande dryck!
Vi har det så  gott och delar gärna med oss när familjen kommer - så skynda er barn - ni är sååå välkomna!

MUSTANG ..... som inte är en häst

....för visst är Mustangen en mycket vacker häst. Den slår dock inte min med alla sina hästkrafter.
Resan till Stockholm med det trevliga veterantåget resulterade inte bara i mysig träff med Mannens fina barn utan även en förlängd tur till Åkersberga - med tåg!
Vi fick verkligen ypperlig service av samtlig personal på Stockholms infrastruktur och fick både tidtabeller och förslag på så billiga biljetter som möjligt för att dels åka vidare till Åkersberga och sedan till Uppsala.
Ja, den helgen hann vi med massor!
Vi åkte alltså till Åkersberga där DRÖMBILEN snällt stod och väntad på JUST MIG!
Efter en del studerande och letande på nätet hade vi faktiskt hittat just den bilen och just den färgen vi både gillade bäst.
Av en slump skulle vi ju till Stockholm just den helgen så vi såg det hela som ett gott omen.
Väl framme i Åkersberga hade bilförsäljaren vänligheten nog att hämta oss vid tåget och dessutom köra oss till bilfirman - fastän han var ledig den lördagen! Service kallar jag det! (Ja, ja jag vet att en ev. försäljning lockar).
Jag kände redan när jag blev presenterad för bilen att DETTA var vad jag sökt. Samma känsla som jag hade för min fina "Lady in Red". En helt underbar motorcykel som nu hamnat hos en väldigt omtänksam och vårdande hoj-åkare.
Sa dock inget till Mannen för att inte påverka eller verka för ivrig och obetänksam.
Provkörningen gick ut mot kusten och till Vaxholm och vackra omgivningar och trevlig marina.
På frågan: "Vad tycker du?" försökte jag svara så neutralt jag kunde men jag tror ändå att Mannen både såg och hörde för hans beslut var också klart.
- Den här tar vi! var hans bestämda åsikt.
Sagt och gjort!
Affären gjordes upp och nu i helgen återvände vi till Stockholm.
Stannade på hotell i 2 nätter, åt lunch med Mannens son, avnjöt härlig julstämning och julmarknad på Stockholms gator.
Besökte Hötorgshallen, insöp härliga dofter, smakade på både glühwein och öl - åt goda måltider och sedan hämtade vi bilen.
Körde långsamt ner till Kalmar i strålande sol - vilket flyt!
Nu väntar vi på våren så att vi kan köra nercabbat med håret flygande i vinden och fågelkvitter i öronen (när inte alla hästkrafterna mullrar så kittlande skönt!)

Veterantåg

Helgen som gick gick verkligen på räls!
Vi hade turen att få tag på återbudsbiljetter till Veterantåget som går från Kalmar till Stockholm och en verklig julmarknadsresa.
Samtliga resenärer var som barn på julafton och alla var inställda på att göra det så trivsamt och mysigt för varandra som möjligt.
Fredagen började med ombordstigning och naturligtvis uppsökande av vår sovkupé.
Ett mysigt litet krypin med världens minsta handfat - men med rinnande vatten.
"Katta tvätt" - men vi doftade ändå gott när middagen serverades i restaurangvagnen!
Innan middagen serverades intogs en drink i clubvagnen och vi bekantade oss med övriga resenärer. Efter middagen samlades vi alla i 1:a klass kupén och satt bekvämt i stora pösfåtöljer.
Till min förvåning dök en gammal lekkamrat upp och prat och skratt blandades med kära minnen.
Tommy och jag hade massor att skratta åt och hans stackars hustru och Mannen fick bara sitta tyst bredvid och lyssna - men även de drog på smilbanden åt våra anekdoter.
Naturligtvis och icke alls förvånande dök det upp gemensamma vänner och bekanta till Mannen - men som sagt han är välkänd och omtyckt i staden.
Stockholm visade sig från sin fina sida och solen sken större delen av dagen.
Vi lyckades ta oss till Uppsala för att besöka sonen Olof och där åt vi mysig middag tillsammans.
Ny samling inför avgången från Stockholm Central och ytterligare trivsam middag avåts i glada vänners lag.
På söndag morgon bjöds på Brunch - eller ja - någon typ av julbord. Mycket uppskattat och vi skildes åt efter en trivsam helg.
Nästa helg blir det åter Stockholm - då för att fullfölja vår "julhandel".

Tiden går.....

...... och vi med den.
Nu ska jag i alla fall försöka gå - och det i alla väder.
Upptäcker att jag börjar få ont lite här och där och vet att jag inte kommer att bli friskare.
Hormonsjukdomen gör sitt till men det innebär ju inte att man inte kan försöka röra sig ändå och lösningen kom som en helt fantastisk väntjänst.
Mannens tidigare arbetsgivare och hans underbara hustru hade nämligen en "bekant" i sin närvaro och igår kväll blev jag presenterad för denna "kompis".
Vi introducerades över en spontan onsdagsmiddag hos våra vänner och jag föll genast för kompisens charm.
Han såg en aning ledsen och övergiven ut och jag fick förklaringen att mina vänner helt enkelt inte fick tiden att räcka till att umgås med denne vän.
Jag - å andra sidan - kände genast att jag mött någon som skulle kunna hålla mig sällskap många mörka, långa kvällar här på landet.
Må hända att jag kan komma att uppleva att vi kanske inte har så mycket gemensamt men då fick jag löftet att han får flytta hem igen och fortsätta leva sitt vanliga liv.
Vi gick genast i närkamp när vi kom hem  till oss och när vi sprungit "i evighet" tillsammans (tyckte jag) så tittade jag på faktarutan i kompisens ansikte och såg till min fasa att vi endast hållit varandra sällskap i 10 minuter och att distansen blev ca 400 meter !!!!!
50 kalorier kostade hela kalaset och det räknade jag snabbt ut att det motsvarar ca ½ glas rödvin!!! Ve och fasa - här gäller det verkligen att hålla i kompisen länge om vår vänskap ska ha någon effekt.
I alla fall på mig.


Meet my new friend......... och tack kära Britt. Både för  god middag och lånet av din "kompis"