POSITIVT

IDAG ÄR DET ....den sista dagen av årets alla dagar.

Mycket har hänt under året och jag vill försöka minnas det mesta som positivt.
Tant Ebba fick somna in som hon ville - lugnt och stilla och just när hon själv tyckte det var dags. Det tycker jag är positivt.
Begravningen som hölls av vår mycket gode vän Anders kändes både trygg och positiv.
Sången som sjöngs av Anders underbara hustru Kristina ingav positiva känslor.
Hon sjöng nämligen: Jag vill tacka livet.

Det är något jag tycker vi glömmer allt för ofta - att tacka livet.

Trots många motgångar har vi ändå så mycket att vara tacksamma för.

Jag har mina underbara flickor som verkligen gör att jag känner mig stolt och glad.
Jag har min fine Per som ger mig kärlek och glädje.
Jag har hans fina barn som tagit emot mig som en vän - det ger mig så mycket positiv energi.
Jag har barnbarn som är friska och välskapta - nog är väl det positivt.
Jag har en underbar bror som alltid finns när jag behöver honom, som ger mig många skratt och positiva upplevelser i livet.
Underbara vänner som ger mig oerhört mycket i utbyte och som får mig att må bra.

Jag har helt enkelt fått fylla mitt liv och mitt år med något jag vill kalla:
POSITIVISM.

Nu vill jag dela med mig av denna positiva lyx och önska alla mina nära och kära ett nytt, underbart och mycket positivt år 2013.

So true so true...

Fisk-kyssar

Danmark och Köpenhamn visade sig som vanligt från sin ovanligt njutbara sida med glittrande ljus, lockande mat och därtill hörande dryck. Favoritcafé är Halv vejen, ett café halvvägs ner för trappan och nära Synagogan. Två goda förutsättningar för att må bra. Bättre fick vi må när vi på hemvägen besökte Fish and Kiss. Fötterna tvättades och fick sedan underbar förbehandling av hundratals små fiskar som såg till att alla onödiga förhårdnader och besvär försvann. Mannen blev dock kvar =D
Balsam på fötterna blev som balsam för själen och vi fortsatte vår vandring Ströget fram till Tivoli som var ett sprakande ljusnöje och ett leende varmt avslut på vår dag.

Flytt på gång...

Dock inte så allvarligt som det låter utan helt temporärt.

Min kära dotter, svärson och mina söta små barnbarn ger sig av till "det stora landet i väster".
De ska fira jul med morbror Cai och moster Diane, hugga julgran under solen och endast iklädda shorts.
Traditionen ska dock vidhållas så man grillar förmodligen korv och dricker varm choklad.
Savannah vet att det finns en speciell tomte i Kalifornien och att han ska leta upp henne där - sötnosen.

Själva har vi flyttat ner till Skåne under deras utlandsvistelse och jag är återbördad till välkända kvarter.
Lite underli,g och jag måste tillstå, vilsen känsla.
Har dock flyttat så ofta i mitt liv (19 ggr) så jag borde ju vara van vid att vara lost and gone.
Nåja, det ska bli trevligt att hinna med att besöka gamla vänner, ha tid att bekanta sig igen och att sedan planera eventuella utflykter till Köpenhamn och kanske en sväng till Tyskland.
Allt detta ligger ju nästgårds för oss just nu.

HAPPY CHANUKA säger i alla fall jag.

Voff

Idag fick vi den stora äran att passa Ludde Ludvig - våra fina vänners hund.
Mycket trevlig hundherre som snällt gör som han blir tillsagd. Med andra ord - när hans matte talar om att han ska stanna hos oss några timmar så tittar han en stund på mig för att få ett godkännande, därefter söker han upp en plats att ligga på och ber (på sitt hundspråk som bara han och jag talar) om en filt för lädersoffan är lite kall!
Hoppar snällt upp, håller koll på vad vi gör och stänger ögonen med en behagfull suck.
Efter några timmar går vi en promenad och Ludde far lyckligt omkring i snön på gården eftersom hans "dagmatte" är dum nog att tro att han inte alls behöver gå i koppel !
Ha! Då kan man ju undersöka och gå vart man vill!
Nåja, så illa var det inte, det enda som hände var att Ludde hann mumsa på något som inte luktade allt för gott (enligt mitt tycke) innan jag talade om för honom att han minsann skulle bli kopplad om han inte uppförde sig.
Han tittade begrundande på mig en stund, bestämde sig sedan för att följa med mig runt på gården och verkligen uppföra sig.
Efter ett slag blev det nog för kallt för inte ens de välinsmorda tassarna kunde hålla kylan borta.
Enligt konstens alla regler hade vi smort tassarna med något som går att använda till ALLT! Försvarets hudsalva.
Denna gång med hallondoft.
Kanske var det det Ludde inte  gillade utan försökte dölja doften med det där andra han åt.
Vem vet? Jag kan ju inte tolka hela hundspråket.
Husse kom och hämtade Ludde på eftermiddagen och det blev genast tomt.
Välkommen tillbaka LUDDE - det var kul att ha dig här!

Bjuder igen

Läste just dotterns blogg "skanemamma.com" och fick rådet om hur man snabbt skalar en vitlök.
Tack och bock säger jag och bjuder igen:
Vattenringar på polerade bordsytor kan försvinna med hjälp av cigarettaska och saliv. Blandas till en pasta och gnubbas på  fläcken.
Nu gäller det bara att hitta en rökare!

Mat och samkväm

Gårdagen var en speciell dag på många sätt. Det var den 4:e december. Många minnen.
Vi tog vara på dagen med härlig, långsam frukost. Tidningen blev läst från pärm till pärm utan minsta stress och sedan påbörjades kvällsmaten.
Bara för att vara helt förberedd och inte vara trött när den egentligen skulle förberedas.
Vildsvinsstek!
Kryddades och marinerades efter alla konstens regler och stektes i ugn.
Med termometer för att få det perfekta köttet.
Såsen reddes och trattkantarellerna blev pricken över i.
Salmbärsgele och gurksallad.
Allt fanns hemma och när grannarna dök upp efter en arbetsam dag i staden dök ju tanken upp: Klart att man ska dela med sig!
Sagt och gjort. 
Mannen ringde grannen och frågade hur dagen varit. Tröttsam blev svaret. Jaha, och har ni något att äta i kväll då?
Nja, blev svaret, vi är trötta så det får väl bli potatismos eller något - orkar inte planera.
Så bra, svarar Mannen för här står middagen och väntar på er!
Glädjetjutet från grannen hördes lång väg och lika glada blev vi att kunna få dela vår måltid.
Kvällen blev mycket lyckad. Mycket prat, lite djupa  diskussioner om varför vissa människor gör och agerar som de gör och allt avslutades med ljummen ostkaka, drottningsylt och grädde.
Nåja vinet får vi ju inte glömma - men det visste ni väl?
Att avnjuta vin tillsammans med vänner gör vinet desto godare - eller hur?

Typ...äh.... assåå..va?

Ja, jag undrar om det ändå inte är säkrare att vara full av tomma uttryck som många av våra ungdomar är idag - s.k. mode- och fyllnadsord.
Anledningen till detta mitt tyckande är att jag idag roade mig med att läsa artiklar  på sportsidorna i vår kära morgontidning Barometern.
Artikeln om Glenn Hysén såg intressant ut och jag lånade Mannens läsglasögon för att verkligen fördjupa mig i denna artikel.
Började med bildtexten.
Där står klart och tydligt: Glenn Hysén bjöd på anekdoter från hans karriär.....
Hmm, undrade jag i mitt stilla sinne - skulle inte detta vara en artikel om Glenn?
Nåja, jag läste vidare för att se vem det var Glenn skulle prata om då.

Artikeln fortsätter så småningom med : Anekdoter från hans karriär varvades med dråpliga historier ....
Alltså var det ändå Glenn Hysén det handlade om!

Sorgligt, sorgligt att inte ens journalisten av idag kan skilja på det där med pronomen.
Jo, jag vet, jag är svenklärare och det sitter väl i generna - men ändå.
Hela artikeln blir ju irriterande.
Då är det säkrare att hålla sig till ähum...asså va?? typ, liksom...etc. för där kan man ju inte gå fel.

Strunt samma, varför irritera sig? Kostar kanske onödig energi? Jag behövde bara få det ur mitt system.
Så nu går jag och målar ögonfransarna på hennes ögon och ser hur det blir......
Trevlig måndag kära läsare!

Adventsfrukost

Gårdagen blev spännande. Vi startade den årliga brasan och brände ner hela högen med gamla tidningar, kartonger, trasiga  möbler och allt som vi samlat på oss under året OCH som egentligen bara legat och tagit plats.
Det är spännande att se hur saker och ting försvinner i lågorna och med det både glada och tråkiga minnen.
På något sätt upplever jag detta med ett av naturens starka element - elden - som så kraftfullt och intensivt och fascineras av möjligheten att avsluta perioder i ens liv.
Jag tycker att jag avslutar perioder i mitt liv när det får brännas upp - det känns skönt att inse att saker och ting är slut, över, borta, finns inte mer. Det blir ett faktum som är oåterkalleligt och det känns tryggt att inse det på något sätt.
Kvällen innebar middagsbjudning hos grannen. Älggryta!
Mycket mat och många glada skratt.

Vi enades alla om att ta oss till det lokala fiket i Rockneby idag söndag.
Där hade man arrangerat ADVENTSFRUKOST med risgrynsgröt, skinka, prinskorv, ägg och sill. En och annan lussebulle fanns också och nybryggt kaffe.
Jag tycker verkligen att våra lokala förrättningar ska premieras och vill gärna delta och besöka arrangemang.
Vi vill ju behålla våra lokala butiker och lokaler.
Grannarna samlades i morse - trots att det kommit nästan 10 cm snö och fortfarande snöar ymnigt!
Eddiie erbjöd sig att köra då hans bil är lite av bussmodell och vi letade oss fram till fiket i lagom takt.
Åt gott, pratade med andra besökare och hade en mysig stund.
Därefter hemfärd och nu eldar vi fint i köksspisen, tittar ut på fåglarna som slåss om fallfrukten under snön och bara njuter av vår söndag och underbara lycka att BARA FÅ VARA TILLSAMMANS.
TREVLIG ADVENT KÄRA LÄSARE!