POSITIVT

IDAG ÄR DET ....den sista dagen av årets alla dagar.

Mycket har hänt under året och jag vill försöka minnas det mesta som positivt.
Tant Ebba fick somna in som hon ville - lugnt och stilla och just när hon själv tyckte det var dags. Det tycker jag är positivt.
Begravningen som hölls av vår mycket gode vän Anders kändes både trygg och positiv.
Sången som sjöngs av Anders underbara hustru Kristina ingav positiva känslor.
Hon sjöng nämligen: Jag vill tacka livet.

Det är något jag tycker vi glömmer allt för ofta - att tacka livet.

Trots många motgångar har vi ändå så mycket att vara tacksamma för.

Jag har mina underbara flickor som verkligen gör att jag känner mig stolt och glad.
Jag har min fine Per som ger mig kärlek och glädje.
Jag har hans fina barn som tagit emot mig som en vän - det ger mig så mycket positiv energi.
Jag har barnbarn som är friska och välskapta - nog är väl det positivt.
Jag har en underbar bror som alltid finns när jag behöver honom, som ger mig många skratt och positiva upplevelser i livet.
Underbara vänner som ger mig oerhört mycket i utbyte och som får mig att må bra.

Jag har helt enkelt fått fylla mitt liv och mitt år med något jag vill kalla:
POSITIVISM.

Nu vill jag dela med mig av denna positiva lyx och önska alla mina nära och kära ett nytt, underbart och mycket positivt år 2013.

So true so true...

Fisk-kyssar

Danmark och Köpenhamn visade sig som vanligt från sin ovanligt njutbara sida med glittrande ljus, lockande mat och därtill hörande dryck. Favoritcafé är Halv vejen, ett café halvvägs ner för trappan och nära Synagogan. Två goda förutsättningar för att må bra. Bättre fick vi må när vi på hemvägen besökte Fish and Kiss. Fötterna tvättades och fick sedan underbar förbehandling av hundratals små fiskar som såg till att alla onödiga förhårdnader och besvär försvann. Mannen blev dock kvar =D
Balsam på fötterna blev som balsam för själen och vi fortsatte vår vandring Ströget fram till Tivoli som var ett sprakande ljusnöje och ett leende varmt avslut på vår dag.

Flytt på gång...

Dock inte så allvarligt som det låter utan helt temporärt.

Min kära dotter, svärson och mina söta små barnbarn ger sig av till "det stora landet i väster".
De ska fira jul med morbror Cai och moster Diane, hugga julgran under solen och endast iklädda shorts.
Traditionen ska dock vidhållas så man grillar förmodligen korv och dricker varm choklad.
Savannah vet att det finns en speciell tomte i Kalifornien och att han ska leta upp henne där - sötnosen.

Själva har vi flyttat ner till Skåne under deras utlandsvistelse och jag är återbördad till välkända kvarter.
Lite underli,g och jag måste tillstå, vilsen känsla.
Har dock flyttat så ofta i mitt liv (19 ggr) så jag borde ju vara van vid att vara lost and gone.
Nåja, det ska bli trevligt att hinna med att besöka gamla vänner, ha tid att bekanta sig igen och att sedan planera eventuella utflykter till Köpenhamn och kanske en sväng till Tyskland.
Allt detta ligger ju nästgårds för oss just nu.

HAPPY CHANUKA säger i alla fall jag.

Voff

Idag fick vi den stora äran att passa Ludde Ludvig - våra fina vänners hund.
Mycket trevlig hundherre som snällt gör som han blir tillsagd. Med andra ord - när hans matte talar om att han ska stanna hos oss några timmar så tittar han en stund på mig för att få ett godkännande, därefter söker han upp en plats att ligga på och ber (på sitt hundspråk som bara han och jag talar) om en filt för lädersoffan är lite kall!
Hoppar snällt upp, håller koll på vad vi gör och stänger ögonen med en behagfull suck.
Efter några timmar går vi en promenad och Ludde far lyckligt omkring i snön på gården eftersom hans "dagmatte" är dum nog att tro att han inte alls behöver gå i koppel !
Ha! Då kan man ju undersöka och gå vart man vill!
Nåja, så illa var det inte, det enda som hände var att Ludde hann mumsa på något som inte luktade allt för gott (enligt mitt tycke) innan jag talade om för honom att han minsann skulle bli kopplad om han inte uppförde sig.
Han tittade begrundande på mig en stund, bestämde sig sedan för att följa med mig runt på gården och verkligen uppföra sig.
Efter ett slag blev det nog för kallt för inte ens de välinsmorda tassarna kunde hålla kylan borta.
Enligt konstens alla regler hade vi smort tassarna med något som går att använda till ALLT! Försvarets hudsalva.
Denna gång med hallondoft.
Kanske var det det Ludde inte  gillade utan försökte dölja doften med det där andra han åt.
Vem vet? Jag kan ju inte tolka hela hundspråket.
Husse kom och hämtade Ludde på eftermiddagen och det blev genast tomt.
Välkommen tillbaka LUDDE - det var kul att ha dig här!

Bjuder igen

Läste just dotterns blogg "skanemamma.com" och fick rådet om hur man snabbt skalar en vitlök.
Tack och bock säger jag och bjuder igen:
Vattenringar på polerade bordsytor kan försvinna med hjälp av cigarettaska och saliv. Blandas till en pasta och gnubbas på  fläcken.
Nu gäller det bara att hitta en rökare!

Mat och samkväm

Gårdagen var en speciell dag på många sätt. Det var den 4:e december. Många minnen.
Vi tog vara på dagen med härlig, långsam frukost. Tidningen blev läst från pärm till pärm utan minsta stress och sedan påbörjades kvällsmaten.
Bara för att vara helt förberedd och inte vara trött när den egentligen skulle förberedas.
Vildsvinsstek!
Kryddades och marinerades efter alla konstens regler och stektes i ugn.
Med termometer för att få det perfekta köttet.
Såsen reddes och trattkantarellerna blev pricken över i.
Salmbärsgele och gurksallad.
Allt fanns hemma och när grannarna dök upp efter en arbetsam dag i staden dök ju tanken upp: Klart att man ska dela med sig!
Sagt och gjort. 
Mannen ringde grannen och frågade hur dagen varit. Tröttsam blev svaret. Jaha, och har ni något att äta i kväll då?
Nja, blev svaret, vi är trötta så det får väl bli potatismos eller något - orkar inte planera.
Så bra, svarar Mannen för här står middagen och väntar på er!
Glädjetjutet från grannen hördes lång väg och lika glada blev vi att kunna få dela vår måltid.
Kvällen blev mycket lyckad. Mycket prat, lite djupa  diskussioner om varför vissa människor gör och agerar som de gör och allt avslutades med ljummen ostkaka, drottningsylt och grädde.
Nåja vinet får vi ju inte glömma - men det visste ni väl?
Att avnjuta vin tillsammans med vänner gör vinet desto godare - eller hur?

Typ...äh.... assåå..va?

Ja, jag undrar om det ändå inte är säkrare att vara full av tomma uttryck som många av våra ungdomar är idag - s.k. mode- och fyllnadsord.
Anledningen till detta mitt tyckande är att jag idag roade mig med att läsa artiklar  på sportsidorna i vår kära morgontidning Barometern.
Artikeln om Glenn Hysén såg intressant ut och jag lånade Mannens läsglasögon för att verkligen fördjupa mig i denna artikel.
Började med bildtexten.
Där står klart och tydligt: Glenn Hysén bjöd på anekdoter från hans karriär.....
Hmm, undrade jag i mitt stilla sinne - skulle inte detta vara en artikel om Glenn?
Nåja, jag läste vidare för att se vem det var Glenn skulle prata om då.

Artikeln fortsätter så småningom med : Anekdoter från hans karriär varvades med dråpliga historier ....
Alltså var det ändå Glenn Hysén det handlade om!

Sorgligt, sorgligt att inte ens journalisten av idag kan skilja på det där med pronomen.
Jo, jag vet, jag är svenklärare och det sitter väl i generna - men ändå.
Hela artikeln blir ju irriterande.
Då är det säkrare att hålla sig till ähum...asså va?? typ, liksom...etc. för där kan man ju inte gå fel.

Strunt samma, varför irritera sig? Kostar kanske onödig energi? Jag behövde bara få det ur mitt system.
Så nu går jag och målar ögonfransarna på hennes ögon och ser hur det blir......
Trevlig måndag kära läsare!

Adventsfrukost

Gårdagen blev spännande. Vi startade den årliga brasan och brände ner hela högen med gamla tidningar, kartonger, trasiga  möbler och allt som vi samlat på oss under året OCH som egentligen bara legat och tagit plats.
Det är spännande att se hur saker och ting försvinner i lågorna och med det både glada och tråkiga minnen.
På något sätt upplever jag detta med ett av naturens starka element - elden - som så kraftfullt och intensivt och fascineras av möjligheten att avsluta perioder i ens liv.
Jag tycker att jag avslutar perioder i mitt liv när det får brännas upp - det känns skönt att inse att saker och ting är slut, över, borta, finns inte mer. Det blir ett faktum som är oåterkalleligt och det känns tryggt att inse det på något sätt.
Kvällen innebar middagsbjudning hos grannen. Älggryta!
Mycket mat och många glada skratt.

Vi enades alla om att ta oss till det lokala fiket i Rockneby idag söndag.
Där hade man arrangerat ADVENTSFRUKOST med risgrynsgröt, skinka, prinskorv, ägg och sill. En och annan lussebulle fanns också och nybryggt kaffe.
Jag tycker verkligen att våra lokala förrättningar ska premieras och vill gärna delta och besöka arrangemang.
Vi vill ju behålla våra lokala butiker och lokaler.
Grannarna samlades i morse - trots att det kommit nästan 10 cm snö och fortfarande snöar ymnigt!
Eddiie erbjöd sig att köra då hans bil är lite av bussmodell och vi letade oss fram till fiket i lagom takt.
Åt gott, pratade med andra besökare och hade en mysig stund.
Därefter hemfärd och nu eldar vi fint i köksspisen, tittar ut på fåglarna som slåss om fallfrukten under snön och bara njuter av vår söndag och underbara lycka att BARA FÅ VARA TILLSAMMANS.
TREVLIG ADVENT KÄRA LÄSARE!
         

Kläder, kläder och mer kläder

Upptäcker att min garderob är tom ..... jo faktiskt.
Klart att det finns en del kläder i den, men färgen är SVART. Möjligen med ett eller annat vitt inslag men i huvudsak svart.
Vet att det är en färg jag trivs i, men just häromdagen insåg jag att man kan inte ALLTID klä sig i svart.
Var ju på dop förra helgen och kände att svart inte var rätt färg för ett dop.
Dopet ska ju vara glädje och svart är inte glädje. Möjligen raffigt, men raffigt är väl inget ett nydöpt barn tänker på (tror jag i alla fall inte).
Lyckades efter mycket letande hitta en kombination av svart och ljusare grått som jag själv tyckte skulle vara passande och så fick det bli.
Väl här hemma har jag nu beslutat att göra slag i saken och införskaffa kläder som jag kan vara "fin" i.
Ja, lite "gå-borts-kläder" eller vad  man ska kalla det. Ja nu menar jag inte kläder att begravas i utan kläder som ska få mig på fest-humör!
Jeans har jag och tröjor har jag, men inget lite festligare.
Dotterns råd var att handla via nätet.
Lätt som en plätt sa hon. Bara att leta, beställa, prova hemma och skicka tillbaka det som inte var bra.
UTMÄRKT förslag tyckte jag. (Hon har ju posten runt hörnet, jag får köra 3 mil ..... men ändå...)
Ger mig genast i kast med en föreslagen sajt och börjar titta.
Tittar och tittar ...... tårarna stockar sig i halsen och efter en halvtimme ger jag upp.
ALLA och det säger ALLA modeller ser ut som mina två söta, långa och tjusiga döttrar i si så där 30-års åldern.
INGEN, nej INGEN av modellerna ser ut som jag. Lite rund här och var och framför allt KORT.
Jag har inte gasellben som ryms i stuprörsstövlar. Jag har inte bröst som sitter som limmade strax under axlarna och framför allt har jag inte mängder av tjusiga lockar som flyger lekande lätt i vinden.
Tur att jag har en varm jacka och ett par jeans.
Väntar nog på våren och kanske kan jag då klä mig i blomblad och virkade grässtrån.
Det är i alla fall ett naturens under med alla dess vackra löv och blommor som  återvänder.
Varför skulle jag koikurera med naturen?
Nej inga klädinköp idag i alla fall.
SNYFT!

Färsk ananas.....

Vaknar till en MYCKET grå morgon där molnen desperat klamrar sig fast i trädtopparna och vägrar släppa taget.
De skriker och gråter ut sin ångest och gör hela världen grå och blöt. Försöker ställa väckarklockan på stillsam morgonväckar-musik ( bra ord va?) och lilla fönsterlampan ska tändas för att få mig att tro att det är sol.

Masar oss ur sängen med koncentrerad vilja att vi absolut ska ta oss ut på den där morgonpromenaden som är så viktig.
Kanske bara en liten, liten stund till i sängen.???.... Bara lyssna på nästa nyhetsinslag...

Nej, på med kläder och ut i regnet - för kallt är det i alla fall inte!
Väl ute blir jag glad att jag genomförde beslutet för jag vet ju att om en stund får jag komma in igen och då känns det sååå skönt.
Tyvärr ville min rygg inte alls vad jag ville och smärtan ökade allt eftersom promenaden fortsatte.
Nåja Mannen som är stark som en oxe och tydligen inte lider av några skavanker fortsatte i rask takt och jag vände tillbaka.
Nu var jag blöt - så blöt att min telefon som låg i jackfickan började protestera.
Fickan fylldes med vatten ju!
Strax hemma - av med kläder som får hänga på tork på verandan - och in i en varm dusch.
Väl i duschen kom jag att tänka på solmogen, färsk ananas, sol som ler och ljumma vindar.
Joho då, det finns sådant väder också - bara inte just här - just nu.
MEN DET KOMMER!
Tills dess tänker vi soligt!
Ha en skön tisdag kära läsare!

Tiden flyger

....ja verkligen. Tiden flyger iväg och vi har redan varit hemma i en vecka.
Veckan har i stort sett bestått av uppdateringar och all sköns besök hos läkare, frisör, nagelvård, bilbesiktning etc.
Nu känns det snart som om vi landat och då är det fredag eftermiddag.
I morgon lördag bär det åter av till Skåne - jo tro det eller ej.
Dags för senaste tillskottet i familjen att få sitt namn bekräftat.
Annelie och Anders ska döpa sin lille son i Görslövs kyrka, strax utanför Staffanstorp.
Dopet, med efterföljande samkväm, är en trevlig anledning till återförening av familjen som annars alltid är spridd på olika platser vid olika tidpunkter.
Charlie (som "Heffis (arbetsnamnet) ska heta) har lyckats få oss alla att samlas och det ska bli riktigt trevligt.
Vi återvänder till "Tassemarkerna" på måndag och min förhoppning är att snö och gråväder håller sig långt bort - LÄNGE TILL!
På återläsande!

Hemfärd

Så var det åter dags. Färden ställdes mot San Francisco och flygplatsen. Väskorna packade och noga avvägda. 23 kg dvs 50 pund och inte ett ounz mer.
Denna gång hade vi inte handlat tyckte vi och vi hade ju haft antal kilo kaffe med som skulle reducera hemfärdsvikten.
Trodde vi - HA!
Noga, noga balanserades varje liten grej som ändå inhandlats, packats undan och glömts bort.
Oj ,vad vi hittade saker vi köpt redan i början av vår vistelse och sedan helt enkelt förträngt.
Naturligtvis tror man att en liten salladskniv och en god tvål inte väger något - och det gör det ju inte - om det nu inte ska blandas med härliga nötter, nya jeans, en och annan tröja, en helt ny utrustning med cykelkläder och lite annat smått och gott.
Nåja, väskorna packades och nådde sina modiga 23 kg och färden gick utan mankemang till San Francisco för att där träffa brorsonen Björn och för att gemensamt inta en härlig lunch på en något undanskymd vietnamesisk restaurang.
Något vi aldrig provat på förr och något vi både upplevde som  både kul och gott.
Det roliga är att vi var de enda europeer på restaurangen och vi var de enda som fick kniv och gaffel vid serveringen.
Gott var det i alla fall att äta något vi egentligen inte visste vad det var vi beställt, och att träffas alla igen innan avfärd var trevligt. Tack Björn för att du hade tid och möjlighet att komma och vinka av oss.
Färden hem gick problemfritt och trots att planet var 1 timma sent i take off så landade vi ändå på Kastrup en hel halvtimme  tidigare än beräknat.
Väl där mött mina fina döttrar Rebecca och Nomi upp och vi fick skjuts hem, god mat och en färdigbäddad säng.
Det behövdes efter 14 timmars restid.
Nästa resa ställdes mot hemmet och Nyttorp.
..... och ny resa tillbaka till sunny California är redan beställd!

Vikt är av vikt

Nu börjar slutet.
Ja, slutet på den här vistelsen i Kalifornien.
Vi har haft en fantastisk tid, skrattat, ätit, druckit, motionerat, diskuterat, pratat, varit tysta - ja helt enkelt tagit dagen för vad den är och inte försökt ändra på något.

Vi har "provpackat" så att vi vet hur mycket vi kanske kunde ta med som extra, onödigt. Vikten får ju inte överskrida "generösa" 23 kg i den enda väska vi får ta med per person

Min bihåleinflammation/inflammation i innerörat hålls numer i schack med all tänkbar örtmedicin och behandling hos Tom, vår käre kotknackare.
He works wonders! I promise!
Även Mannen fick behandling idag och upptäcker efter behandlingen att även han kan böja sin nacke =),
Dvs. kliva in och ut ur lilla sportbilen som har stått till vårt förfogande den här månaden. Enkelt och lätt och utan att vrida nacken ur led.

Kvällen ska nu påbörjas med en martini (Vesper martini - shaken, not stirred ) och därefter ett restaurangbesök och avslutas med biobesök.

James Bond SKY FALL.
Lååång film och förhoppningsvis fylld av alla omöjliga mackapärer och manicker - ett och annat slagsmål och lite pussar och kramar.
Ska bli trevligt!

Yr i bollen

Drabbades av oförklarlig yrsel och häftigt illamående vilket renderade mig att stanna i horisontalläge.
Usch och fy!
Genast dök gode vännen och kiropraktikern Tom upp.
Han vecklade ut massagebänken, knäckt till ordentligt i min nacke (som verkligen bekymrat mig länge) och instruerade mig hur vi nu ska gå till väga utan att behöva åka till akuten med tråkig väntetid som följd.

Snälle Tom dök åter upp på kvällen med hela korgen full av naturmediciner som ska intas i olika mått och doser antal gånger per dag.
Jag gör ett kraftigt försök då jag inte är speciellt glad i piller som kanske bara skrivs ut rent slentrianmässigt.
Går inte problemen över tills jag kommer hem till Sverige får jag kanske ge mig och återgå till penicillin - men just nu vill jag prova alternativ.
Men....oooops så många flaskor och burkar. Allt för att "boosta" mitt immunsystem och få flödet av lymfvätskor till rätt plats och inte stanna kvar i mitt inneröra.
Boostningen kan säkert vara bra för de grå och trista månader som väntar oss när vi kommer hem.
Ser dock ljusningen eftersom det inte är så långt till vintersolståndet och därmed vändningen.
Låt det åter varda ljus - så tycker jag i alla fall bäst om att leva. 
Ljust och glatt!

View

 En snabb bild av en härlig solnedgång när vi passerade Santa Barbara. Palmer, solnedgång och färger är något som blir till en härlig palett på vår Herres himmel.
Jag njuter av varje sceneri och vill gärna dela med mig!

Famous street

Åtetfärden från Los Angeles påbörjades efter fina kramar och löften om snart återseende. Stefan vinkade av oss och efter hotellets enorma frukost satte vi av.
Stor frukost räknar man ju med att den ska vara LÄNGE, MEN SÅ BLEV ICKE FALLET.
Redan efter någon timme gjorde sig mag-tarm-kanalen påmind och det blev ett överraskningsstopp mitt i fantastiska Beverly Hills!
Vi ville besöka "The street of fame" men hela gatan var blockerad av poliser och brandmän. BOMBHOT!
Ja, så kan det gå när man minst anar det.
Nåja, parallellgatorna med alla sina lyxaffärer går inte av för hackor och jag blev än mindre intresserad av att handla när jag såg alla dessa artificiella individer smila och le och låtsas att de inte ser lika dumma ut i långkalsonger som alla vi andra.
Njöt faktiskt lite av att kunna skratta åt de flesta så där lite i mjugg. Otroligt så lite självkritik en del människor har.
Nåja lunchen var god och utflykten trevlig.
Vi fortsatte sedan hemåt och utsikten, naturen, trafiken, samtalen i bilen, ja allt var njutbart.
Tack för en underbar helg - alla ni som deltog!

Frukostmat

Dagens frukost bestod av en helt underbar frittata. Välgjord och smakfull. Massor av spenat, färsk tomat, vårlök, avocado och soltorkade tomater.  Allt avnjöts tillsammans med gott kaffe, frukostpladder och färsk dagstidning.


Börjar känna oss allt mer som amerikaner och är väletablerade.
Helgen väntar och med den en resa ner till Los Angeles och universitetet i Irvine där den älskade brorsonen Stefan kämpar med sista läsåret.
Månaden Maj 2013 hägrar och vi återkommer för att vara med honom och fira examen.
Resan ner tar ca 7 timmar och oftast stannar vi till vid någon trevlig vingård för lite provsmakning.
Återkommer med rapport efter helgen.

Efterdyningar

Gårdagen var spännande på många sätt. 
Coldwater tävlingen pågick och skulle avslutas i ett enda stort skum.
Solen värmde och vågorna växte, skummade och fräste.
Vi har tur att bo på ett ställe där en av världens härligaste surftävlingar företas och vi tog oss så småningom till en utsiktsplats där vi kunde beundra dessa fantatiska vattenakrobater.
Drömma sig bort kan man göra och önska: Tänk om .... ja , tänk om jag kunde utföra allt detta fantastiska i ett element som ändå på något sätt tycks vara MITT.
Nåja, jag nöjer mig med att jag enkelt kan flyta med i vissa strömmar och beundrar dem som kan klara av att vara fantastiska vågbrytare.
Spännande värre blev det sedan när vi steg in på Crows Nest - en skön restaurang, härligt belägen nere vid havet.
Här serveras "A meal with a view" och det vill man helt enkelt inte missa.
Happy hour gör att man har råd med både det ena och det andra vad det gäller mat och dryck.
Buffalowings, Ahi sallad and hamburgers and chicken sandwiches and sallad plates and.... and.... Mmmm!
Detta tillsammans med en solnedgång över Stilla Havet gör att man njuter.
Dock var det något svårt att hela tiden hålla ögonen på solnedgången eftersom den stora TV-skärmen i hörnet konstant förmedlade nya resultat av pågående presidentval.
Pulsen slog lite extraslag när "det röda" (Republikanerna) laget helt plötsligt fick upp procentenheterna.
Nåja, vi befann oss mitt i USA (på skärmen vill säga) och där förväntas inget annat.
Blå lagets vinst i Florida var tecken på att allt skulle gå vägen och när Ohio även färgades blått kunde pulsen sänkas och andningen bli lite lättare.
Större delen av slutvalet följdes hemma i soffan och trots tunga ögonlock kändes tillfredsställelsen.
Världen har för vår del fått ännu några år på sig att rätta till vissa misshälligheter.
Det är i alla fall våra åsikter.
Så grattis OBAMA och världen.
Dina fiender slickar sina sår och kommer med anklagelser, men så är nu en gång livet! Vinnare och förlorare - vi är bara glada att vårt lag vann den här gången (igen!).

MAT

Cai vaktar sin tallrik och Diane spillde ut salladen. En härlig kväll på restaurang Crowes Nest med utsikt över Stilla Havet och en fantastisk solnedgång.

Nya tag ... nya idéer

Long time since I was here.

Gode vännen Anders har av någon anledning hittat till min vilande blogg och där gjort en förfrågan om det ska komma mer.
Tanken var väl att bloggen långsamt skulle tyna bort i brist på föda - MEN kanske ska jag fortsätta skriva om tankar och funderingar.
För närvarande befinner sig Mannen och jag i Kalifornien (och var annars när höststormarna viner runt knuten i vår lilla stad?) där vi njuter av ledighet och rensning av tankar och hjärnor.
Hösten blev tung med tant Ebbas bortgång och utrensning av Loftet samt försäljning.
Tung så till vida att det krävdes både fysisk och psykisk styrka men glädjen över att tant Ebba verkligen fick som hon ville: att dö med "brödkaveln i handen" är en glädje för oss.
Hon ville absolut inte bli liggande som ett kolli och tyna bort, och det slapp hon.
Vi kände att vi behövde ett avbrott i tankar och miljö och beslutet att besöka "mitt andra hem" togs efter moget övervägande.
Nu är jag glad att vi packade resväskorna och över att vi är här.
Mannen har åter tagit upp cyklingen tillsammans med Bror min och lyckan strålar om dem när svetten rinner och de stolt berättar att ytterligare en ny rundtur på ca 4 mil har avverkats. Backe upp och backe upp och backe ner.
Sådant blir man glad av.
Fortsatt rapport om våra förehavande här kommer.

Sommargästerna....

...... har anlänt.
Svårt att hålla sig för skratt när sommargästernas fullpackade bil anlände.
De har hyrt stugan på ön i 2 veckor och ska njuta livets lata dagar.
I bagaget fanns cigarrer och en bag-in-box.

Dessutom fanns Selma en något ålderstigen dam av rasen Rottweiler och Gösta en helstirrig springerspaniel som absolut inte ville ha flytväst.
Han rullade runt och hoppade kråka så det stod härliga till och till slut lyckades han bita sönder Selmas flytväst och få in sina fötter runt halsöppningen på sin egen väst.
ATT JAG INTE DOG AV SKRATT!
Stillsamt satt den höggravida katten i sin bur och betraktade eländet medan hon väntade på att bli inlastad i ekan.

Vi önskade sällskapet LYCKA TILL och såg dem ro något vingligt ut mot ön.
I HÄLLANDE REGN!

Auf Wiedersehen

Så åkte våra härliga amerikanska ungdomar vidare ut i världen.
Björn och Amy spenderar 2 dygn i Stockholm med alla de sevärdheter de hinner med innan färden går vidare med tåg till Berlin.
Deras egentliga resa med interrail påbörjas lördag morgon och vi lär nog bara höra av dem lite sporadiskt.
Spänningen är stor och de har säkert massor att berätta när de återvänder till Sverige för ytterligare några dagar med kusiner och oss.
Bara att avvakta och se.

The proof

Förnämt besök

Så har då min brorson BJÖRN och hans söta AMY anlänt till oss.
De har verkligen njutit dagarna hos kusinerna REBECCA och NOMI och nu går färden vidare.
Björn fyller 25 år även han och hans present blev 2 dagar på hotell i Stockholm samt bussfärd dit.
Det verkar verkligen som om de gläds åt allt som händer.
Här blir det besök i storskogarna för att förklara vad Mannen egentligen sysslar med och sedan blir det en tur till Kalmar.
Lite fisklunch i Timmernabben och i kväll grillas det stora kalvstekar. Ekologiskt naturligtvis!
I morgon räknar Björn med att få svänga runt på ägorna med den åkbara gräsklipparen och kanske en tur på Mannens motorcykel.
Onsdag bär det iväg till Älgparken.
Vidare story follows:

Dagens äventyr

Vi började med en härlig båttur ut till huset på. Ön. Målade med rödfärg och fikade i solen.
Sedan bar det av till stan för att fylla på förråden och sedan gå på en invigning av en 4 H gård med en. JÄTTEFIN OCH STOR lekplats. Vi klappade kaniner och getter och åt mumsig glass. Gissa vem som somnade på hemvägen?
Hemma blev det bad i bubbelpoolen och en god laxmiddag.

Äntligen

Så kom dagen när Savannah skulle bli stor och på  egen hand vara hos Nanna och Per. Upptäckarglädjen var stor och tänk vad mycket hon känner igen. Till slut tog dock kraften slut och tryggheten i nannas famn var skön. Gäsp!!

I väntan på sommaren

Så gör vi i ordning för hyresgästerna på ön

Djungelns lag...

Hemma efter 16 dagar i underbara Kalifornien.

Inte en droppe regn har fallit hos oss men värmen har verkligen förvandlat vår trädgård till en djungel.
Igår kväll var vi för trötta, men idag...... Ja, då kom stora kniven och saxen fram.
Mannen far runt med röjsåg och röjsnöre så det står härliga till och ogräset sprutar lång väg.
Själv kryper jag omkring på 1 knä (det andra är för illa justerat) och rycker och drar upp tulpanstjälkar (VARFÖR, VARFÖR skulle jag plantera 100  lökar i höstas???) som nu vissnat ner och behöver komma bort.
Maskrosor är gula och ståndaktiga, men gult rimmar på fult så jag ger mig i kast med utrotningskniven!
Har fått tillbaka alla utomhuskrukor på plats och vattnat,  planterat ut min zucchini som jag sådde för 3 veckor sedan och nu väntar sommaren och sol på oss.

14 timmar senare.......

....anländer vi i Köpenhamn.
Resan gick bra, det var trångt och varmt och den glutenfria maten bestod av  kokt vitt ris,broccoli och något som skulle vara kyckling.
Nåja kycklingen gick att hålla i handen så att man slapp äta i takt med grannen när man skulle skära (annars brukligt när man flyger i "Monkey class) - alla skär och äter samtidigt.
Har man specialmat får man den långt före alla andra - vilket kan vara bra - men man får inget att dricka förrän maten är kall!
Nåja Broccoli är roligt på flyget när man måste sitta still i 12 timmar, fast alla hade ju ätit broccoli så.......
Väl nere på marken upptäcker vi att vårt extra bagage med vindavvisaren för Mustangen fått bli kvar i SF ! Trots extra tillägg på 60 dollar!
I paketet ligger dessutom våra kläder och presenter till födelsdagsbarnet. Hmmm??
Nåja SAS lovar att leverera snarast möjligt och SE: De ringde just när jag somnat!
Paketet funnet och levereras i morgon.
SKÖNT!

Lunch

Hans och hennes

Strandfynd

Mannen och jag njöt  av  en lång och skön strandpromenad i morse och det lönade sig. Den här låg stilla i solen och bara väntade på att bli upplockad.

Slapp söndag

Examensdagen blev fantastisk. 7928 elever som tagit sin master och bacchaloreat examen. Ytterligare professorer som fick sin emeritus och över alltihop lyste moder sol! Festen på kvällen var härlig med många sånger, snapsar god mat, gapskratt och grattiskramar. Fantastiskt att lyssna på ca 50 amerikanska gäster som stämmer upp helt unisont i "helan går".
Söndagen fick börja med massage i jacuzzin och en lång frukost. Avslutningsvis en härlig "feel-good" film efter ett mumsigt besök på den lokala sushirestaurangen.

Mat på fat

Cirka fem kg köttfärs, hundra liter öl och vin, starters, grönsaker och fruktsallad till ca femtio gäster. Här ska grillas, ätas, skålas och lyckönskningar flöda för Björn som nu tar sin examen och träder in i de vuxnas arbetsläger. Då kan man inte vara annat än glad och stolt över en fin brorson. Vi önskar honom lycka till av hela vårt hjärya

Blandad kompott

Ibland sitter man gott i solen och kopplar av. Studerar en och annan kolibri som surrar runt våra huvuden. Apelsinblommor doftar förföriskt och jag förstår att den lilla fågeln har fullt upp. När vi vilat klart kommer jobbet med att studera när käre bror snabbt gör rent i poolen innan han ger sig iväg på en av sina långa, beundransvärda träningspass på cykel. Livet går i stilla mak och vi njuter med det.

23 grader och sol

Solen visar sig lite då och då, men värmen är här och vi har sällskap av en och annan kolibri som hummar runt apelsinträden i trädgården.
Doften av apelsinblommor är verkligen betagande och att sedan få simma i poolen och bara njuta av livet är faktiskt underbart.
Morgondagen innefattar en liten resa upp till San Francisco för en mindre släktträff. I övrigt ska vi bara ha semester denna gång.
GÖTT!

OFF WE GO...........

............. and here we come.

Lämnar sköna Paradiset Nyttorp i dag för att ta oss ner till fina Staffanstorp och Skåne.
Lite samvaro med familjen, en kort natts sömn och sedan är underbara Rebecca en prinsessa som kör oss redan kl. 05.00 till Köpenhamn och Kastrup.
Planet lyfter på silvervingar och tar oss till San Francisco och härlig samvaro med resten av min underbara familj.
Vi hörs!

Svensk-Godis

Det börjar dra ihop sig och då gäller det att komma ihåg vad man minns. Packar inför resan "hem" till Kalifornien och min älskade familj där.

Oro

Min stackars Lilla O har återigen öroninflammation.
För vilken gång i ordningen vet jag nu inte och jag lider så med henne och hennes underbara föräldrar.
Varken min Rebecca eller Nomi har varit öronbarn och jag förstår nu att detta är något som alla föräldrar fasar för.
Rebecca är trött och slut, Daniel är trött och slut och säkert undrar lilla Savannah varför både mamma och pappa har så kort stubin och varför lillasyster är så gnällig.
Hur förklarar man för en 4-åring att man helt enkelt inte orkar vara snäll förälder när nattsömnen och oron över sjuka lillasyster tar bort alla glada skratt och vänliga ord?
Som mormor känner jag mig helt hjälplös med 30 mil mellan oss.
Vad kan jag göra just nu?
Vi står ju med ena benet i resväskan för att ge oss iväg till Kalifornien och jag önskar bara att det fanns möjlighet att dela mig.
Jag vill ju så gärna kunna hjälpa mina kära.