Mat, mat och mer mat

Mat, middagar, tilltugg i långa banor.
Mat är ett väldigt trevligt sätt att umgås och vi försöker hitta på trevliga maträtter tillsammans med grannarna. Det kommer förslag och idéer och ibland förverkligas de.
Som igår:
Grannen Eddie har rykten om sig att vara en hejare på att göra den lokala rätten KROPPKAKOR.
Personligen har jag MYCKET dålig erfarenhet av dessa "små grå" som ligger där på ett fat och ser mindre aptitliga ut.
Jag har provat några gånger och ätit dem enligt konstens regler - och med tillbehör - men har verkligen inget att tillföra för en rekommendation.
Nåja, skam den som ger sig.
Eddie lovade att detta skulle bli måltidernas måltid och jag lovade återigen att prova.
Kvällen blev supertrevlig tillsammans med 4 övriga grannar - alla med vurm för dessa underliga, små runda och grå tingestar.
Rykande, heta låg de på  ett vackert fat på bordet tillsammans med små, söta smörfyrkanter på en extra tallrik, rårörda lingon samt en stor kanna fet, härlig grädde.
VILKEN SKILLNAD!
Jag åt 2 stora kroppkakor med härlig sälta och massor med kryddat fläsk. De andra lyckades klämma i sig 4 var!
Mjölk eller öl - ja jag är ju ingen kalv,  så valet var inte svårt.
GOTT!


Idag börjar vi om med matorgierna och nu är det vår tur.
Hemlagad, mustig, het gulaschsoppa och ett kraftigt vin till detta!
Vi toppar gulaschsoppan med fin smetana och njuter.
Vi beslutade att tillbringa middagskvällen i Brygghuset och just nu knastrar det en härlig eld i vedspisen.
Soppan puttrar på spisen och vi börjar med ett eget dopp i den varma bubbelpolen.
Därefter en mjukisdress, varma, ulliga fårtofflor och sedan samlas vi runt soppgrytan.
Färskt bröd och ost serveras till.
Välkomna.

Utanför fortsätter vinden att virvla runt fuktig snödimma - but who cares??? Vi har det gott!

Greppet hårdnar

Visst är det idylliskt att bo i ett vykort - men varför ska det vara sååååå kallt?

Måndagsfärg

Som barn kombinerade jag alltid veckodagar med färg och jag minns att måndag hade en ljust gulaktig färg.
Hur det kan komma sig vet jag inte, men den ljusgula färgen var för mig något som skulle bli allt intensivare allt eftersom veckan gick.
Fredagen hade dock en ganska så trist brun färg - lite jordaktig. Varför vet jag inte eftersom lördagen hade en självlysande blå ton.
Söndagen var självklart RÖD.
Röd kan jag förstå eftersom jag hade sett den färgen i almanackan och kunde koppla ihop det.
Den bruna .... ja, berodde kanske på att man inte skulle göra så speciellt mycket efter en viss tidpunkt just på fredagar.
Funderingar som dyker upp i huvudet när man minst anar det.

Idag är det dock måndag och det innebär att man dammsuger och dammar på övre våningen.
Ja, inte alltid på en måndag, men måndagen har ett visst lugn över sig och då passar det bra att dammsuga tycker jag.
Snön virvlar omkring utanför fönstret och enda anledningen att gå ut just nu är för att hämta tidning och post.
Dock säger pliktkänslan att man MÅSTE, BORDE och SKA röra sig, motionera och vad är då enklare än att damma, dammsuga och polera?
Tänk en sådan massa gratis motion man får!
Det sa i alla fall alltid min kloka mormor. Kanske bara för att jag skulle tycka det var roligare att städa -men fasiken vet om hon inte hade rätt!
Har säkert svettats bort en hel sockerbit nu!

Möte i Monsunen

Så hittade grannen och vi ett gemensamt fortskaffningsmedel när bygatan består av blank-is. Underbar motion och massor med frisk luft. Jag njuter av snö och sol - något som ingen trodde jag någonsin skulle säga. Väntar dock otåligt på våren med alla dess fördelar.

Nästa livsavgörande steg

Nu har steget tagits!!! Mannen har från och med sin 62-års dag i mars skrivit kontrakt med Svenska Staten och blir därmed "statsanställd".

Beslutet fattades utan vånda och med spänning inför detta stora steg.

Det är nu 3 år sedan Per och jag fick kontakt igen efter 45 års "separation" och mycket har hänt under dessa 3 år. Vi lever vårt liv och upplever vårt liv. Vi njuter och ska leva med bubblande skratt i magen.

LYCKA!

GRATTIS PER och jag ser fram emot många pensionsår med dig.

Snow, Sunshine and Smile

Tänk att vakna till strålande solsken. Vilken lycka. När dagsljuset sedan fyller på energibehovet .... ja då mår man ännu bättre.
Problemet är bara att det är minus 19 grader !!!

Nåja, nu gäller det att klä sig varmt och sedan bara ge sig ut för SOL MÅSTE JAG HA. SOL och DAGSLJUS.
Vi letade reda på gamla kära minnen i ladan här och fram kom 2 av de 4 undangömda sparkarna och HEJ vad det gick undan!!!
Oj så kul det var och så  skönt.
Kändes som en helt underbar motion och trots ont i knä och leder lyckades vi ta oss runt sjön och sommarstugebyn för att återvända hem med glödande kinder och lungorna fyllda med frisk luft.

Vilken härlig dag!

Auf Wiedersehen

Auf Wiedersehen betyder inte alls adjö. Det betyder På Återseende.
Just detta val av ord är väldigt viktigt för mig då jag just ikväll sagt Auf Wiedersehen till två helt underbara människor och mycket goda vänner som följer sitt kall och flyttar till Sydafrika.
3 år!
3 år kan vara mycket lång tid när man tittar framåt och när tiden väl gått undrar man ofta vart tiden tog vägen.
Saknaden efter dessa varma, intensiva och underbara vänner kommer att kännas. Bli tungandad, tungsint och sorgsen.
Dock blandas sorgen med GLÄDJE. Glädje över att ha fått göra denna bekantskap, att ha blivit accepterad som vän, att ha skrattat, diskuterat och levt i vänskap med underbara Kristina och Anders.
Det har varit fantastiskt att få lära känna er.
Som den person jag är vet ni säkert att ni alltid har en plats i mitt hjärta och att jag aldrig kommer att släppa kontakten.
Nu ser jag för första gången fram emot en höst i Sverige - det innebär nämligen att det åter är dags att träffa er i ert nya hemland.
För vi kommer - var så säker!
Vi längtar redan och önskar er all lycka och framgång i ert nya leverne.
Som sagt: Geh mit Gott -  aber geh!
Jag beundrar er!!!!

Svävande tankar

Nyårsafton innebar samvaro med underbara vänner som alltid inspirerar till diskussion och funderingar.
Skillnaden mellan straff och belöning kom upp och jag försökte vända mitt sätt att tänka.
Tack familjen Göranzon för en trevlig afton och många garnändar som nystades till tankenystan.

Dagen efter kvällen före är alltid väldigt tyst - oberoende av var man bor har jag upptäckt.
I staden ( där jag tidigare bott och firat nyår) är det tyst och stilla på nyårsdagen.
Min fundering har ofta varit om man verkligen VILL börja dagens första år med huvudvärk och illamående.
Personligen tycker jag inte att det bådar för ett gott kommande år.
Passar mig själv noga för att hamna i den situationen.
Antar att jag är lite skrockfull eftersom jag alltid slutar mitt år med tomma tvättkorgar, nystädat hus och nybäddade sängar.
Tror att om det ser ut så när jag lämnar ett år så kommer nästa år att vara lika fint och välstädat.
Barnsligt kanske, men det ger mig den inre frid jag så väl behöver.
Nu bor jag i skogen och morgonens långa promenad berättade för mig att även djurlivet tar en sovmorgon.
Fåglarna var mycket tysta, en och annan hackspett fick ett litet skrovmål till frukost, men inget fågelkvitter.
Rådjuren smög försiktigt undan i morgondimman - tyst på tå - som för att inte väcka världen.
Promenaden var skön och luften fyllde lungorna med ny energi.

TV 1 erbjuder varje nyårsdag en fantastisk nyårskonsert och så länge jag kan minnas har min familj, och oftast då min Oma, som kom på besök från Tyskland nästan varje jul, suttit ner och andäktigt lyssnat.
Valstonerna ackompanjerades ofta av min mormors fantastiska visslande och även min pappa bidrog till detta.
Visselkonserten är ett kärt minne.
Baletten var vacker och behaglig och trots att jag var liten och med myror i kroppen minns jag att jag satt stilla framför TVn för att betrakta de vackra människorna och deras fantasifulla kläder sväva fram över golvet.

Denna nyårsdag utgjorde inget undantag utan som vanligt bänkade jag mig framför TVn tillsammans med min fine Per.
Per visslar!!!!
Oh, vad jag njuter! Tack Per! Åter igen fyller du mitt liv med glädje!
Jag vill njuta mycket länge tillsammans med dig!