Så hittade grannen och vi ett gemensamt fortskaffningsmedel när bygatan består av blank-is. Underbar motion och massor med frisk luft. Jag njuter av snö och sol - något som ingen trodde jag någonsin skulle säga. Väntar dock otåligt på våren med alla dess fördelar.
En spark! Underbart! Min barndoms fortskaffningsmedel. Det bästa var att ställa dem i rad och göra ett tåg av sparkar. En stod längst bak och sparkade, de andra fick, sittande på varsin spark, styre den framförvarande efter bästa förmåga. Värst var det att sitta längs fram, utan någonting framför. En övning i tillit. (Som mer än en gång slutade i en snödriva, längst ner i backen!)
SvaraRadera