14 november 2011

Åter på plats

Hemresan från San Francisco via Frankfurt till Köpenhamn gick hur enkelt som helst. Inga krångliga stopp eller försenade flyg -INGENTING FAKTISKT. Annat än en ganska lång flygtur med trevliga filmer och en och annan måltid.
Förmodligen har resan över Atlanten gjorts så många gånger nu att man helt enkelt inte upplever flygningen som besvärlig.
Väl hemma i Köpenhamn möttes vi av äldsta dottern som kom med en liten "teddybjörn" på magen. Ja, så såg lilla Olivia faktiskt ut i sin vintermundering.
Vi möttes dessutom av strålande solsken och inte alltför mycket vinterkyla.
Färden över bron mellan Danmark och Sverige är för mig en så vacker och behaglig utflykt och jag njuter lika mycket varje gång.
Kvällen kom snabbt och natten mellan fredag och lördag sov vi djupt.
Lördagen fördrevs med besök hos familjemedlemmar och förflyttning till nästa sovplats.
Efter en mycket god och närande måltid intogs spelplanen och vi spelade spel större delen av kvällen.
Glada skratt och spe-fulla kommentarer och då mest riktade till Mannen som är TOTALT FÄRGBLIND.
Spelet går nämligen ut på att färgmarkera tågbanor och blockera för medspelaren. Oj vad vi skrattade!
Jag var förmodligen inte bättre eftersom jag har minne med automatsudd och inte kunde memorera min resväg mer än 2 sekunder (fick tjuvkika hela tiden!).

Söndagen var dagen D.
Lilla Olivia skulle döpas och förberedelserna var många.
Vi hjälpte till så gott vi kunde och stora syster dekorerade den underbart goda, hembakade tårtan.
Tänk,stora syster rullade säkert hundra små rosa marsinpanrosor som sedan ströddes över tårtan. Tårtan var täckt av vit sockermarsipan som smakade gudomligt.
Dopet, Kyrkan, Alla Vänner, Prästen och framför allt lilla Olivia visade sig från bästa sidan och när Olivia lyfts upp för att beskådas och för att tas emot i församlingen - ja då var mormors tårar inte långt borta. Jag blev verkligen rörd!
Båda storasystrarna tillika gudmödrar, hade varsin dikt att läsa för lilla Olivia och jag kände hur mitt hjärta svällde av stolthet över mina alla 4 helt underbart söta och fina döttrar.
Festen hemma hos Palmqvist blev härlig, livlig och mycket pratig.
Stor hemlagad köttgryta och ris, dricka och trevlig samvaro.
Kan man ha en bättre dopdag för sitt lilla under?
Det tror i varje fall inte jag!
Tack för min fina familj - jag älskar er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar