Voff

Idag fick vi den stora äran att passa Ludde Ludvig - våra fina vänners hund.
Mycket trevlig hundherre som snällt gör som han blir tillsagd. Med andra ord - när hans matte talar om att han ska stanna hos oss några timmar så tittar han en stund på mig för att få ett godkännande, därefter söker han upp en plats att ligga på och ber (på sitt hundspråk som bara han och jag talar) om en filt för lädersoffan är lite kall!
Hoppar snällt upp, håller koll på vad vi gör och stänger ögonen med en behagfull suck.
Efter några timmar går vi en promenad och Ludde far lyckligt omkring i snön på gården eftersom hans "dagmatte" är dum nog att tro att han inte alls behöver gå i koppel !
Ha! Då kan man ju undersöka och gå vart man vill!
Nåja, så illa var det inte, det enda som hände var att Ludde hann mumsa på något som inte luktade allt för gott (enligt mitt tycke) innan jag talade om för honom att han minsann skulle bli kopplad om han inte uppförde sig.
Han tittade begrundande på mig en stund, bestämde sig sedan för att följa med mig runt på gården och verkligen uppföra sig.
Efter ett slag blev det nog för kallt för inte ens de välinsmorda tassarna kunde hålla kylan borta.
Enligt konstens alla regler hade vi smort tassarna med något som går att använda till ALLT! Försvarets hudsalva.
Denna gång med hallondoft.
Kanske var det det Ludde inte  gillade utan försökte dölja doften med det där andra han åt.
Vem vet? Jag kan ju inte tolka hela hundspråket.
Husse kom och hämtade Ludde på eftermiddagen och det blev genast tomt.
Välkommen tillbaka LUDDE - det var kul att ha dig här!