Vaknade till minus 4 grader men dock relativt trevligt väder. Yngsta dottern kom in på frukost tillsammans med kompisen och därefter delade vi upp oss.
Ungdomarna joggade och vi körde bil!
Vi körde ner till sjöboden för att där kultra över roddbåten på rätt köl och dra ut den i KalmarSund.
Lättare sagt än gjort! Vattnet går numer nästan ända upp till sjöboden så vi trodde det skulle vara enkelt, men det hade frusit till ordentligt minsann!
Här gällde det att hacka sig fram.
Mannen besitter styrkan så isen fick ge vika och vi kom ut på sundet.
Anledningen till roddturen var att vi skulle ta oss ut till ön och sommarhuset där för att se hur illa vattnet hade gått åt brygga och hus.
Belåtna såg vi att även om vattnet gått högt upp och nästan dolde bryggan så hade huset klarat sig.
Vi rodde (ja fast det var ju Mannen som rodde) runt till grannön för att kunna rapportera till dem om att även där hade hus och brygga klarat sig från stormangreppen.
Vägen hem var kall som få och jag frööös! Inte ofta jag medger detta!
Snabbt hem och upp till tant Ebba för nybryggt kaffe och varma, nybakade kanelbullar.
Hon hade även förberett en brasa i kakelugnen och snart knastrade det så skönt. Ljudet är värmande i sig!
Yngsta dottern gav sig i kast med Mannens protesterande dator och naturligtvis löste hon världsproblem åt honom. HON ÄR EN STJÄRNA detta barn!
Jag lagade lunch och därefter återvände ungdomarna till Skåne-land.
Ack så stor saknaden blev.
Nu hoppas jag att lill-tjejen återvänder med ny kompis nästa helg. Alltid lika trevligt att få besök av barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar