TÄNK! ....idag är det ett helt år sedan jag vaknade efter en mycket underlig dröm om min barndomsvän och tonårsförälskelse Per. Ett år sedan denna dröm återkom - gång efter annan i mitt huvud - och som småningom drev mig in på mitt kontor för att söka upp honom.
Jag hittade honom på mailen till sin arbetsplats med foto och dristade mig till att skriva en rad. Helt enkelt för att kunna förstå och tolka denna dröm.
Frågade försynt på mailen om han mindes sin gamla vän och bad samtidigt om ursäkt att jag störde - jag ville bara berätta om denna underliga dröm för honom.
Per, som jag inte pratat med på 40 år!
Intensiteten i min dröm och mitt behov att berätta var så stark att jag överhuvudtaget inte tänkte på något annat - jag ville bara berätta.
Pers glädje över min kontakt blev stor - ja så stor att han svarade mig på min mail inom några minuter och från den dagen höll vi en mycket tät kontakt.
Berättade om varandras liv, familj och arbete.
Min planerade resa till USA gjordes och vi fortsatte uppehålla kontakten - avstånd spelar ju ingen roll i vår fantastiska cyber-värld.
Väl hemkommen till Sverige fortsatte jag till Ungern för en härlig spa-weekend och dagen jag återvände till Sverige visar det sig att Per passerar min hemort på väg hem från Tyskland.
Vi möts efter dryga 40 år.
Med tårarna rinnande av glädje, rörelse och spänning står vi som två tonåringar och bara kramas.
Känner att talesättet "Gammal kärlek rostar aldrig" stämmer så väl, så väl.
Nu bor jag hos min Per, har startat ett helt nytt liv och känner att jag får lov att hålla lyckan i hand ännu en gång.
Att någon däruppe ordnat detta för oss är vi båda övertygade om - vi har fått så många bevis.
Jag är så tacksam.
Med all min kärlek till min Per och till mina barn som på ett så underbart sätt stöttat mig under min svåra period och som nu gläds med mig och oss - går jag nu vidare ut i livet för att låta mig omfamnas av lyckan än en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar