Äntligen har vår efterlängtade rörmokare kommit och här bärs rör, kopplas kopplingar, sågas i väggar och golv och doften som kommer från gamla avloppsrör är väl inte det jag vill kalla väldoft.
På tal om väldoft...... när det ändå luktar som det gör så ger jag mig i kast med att göra KÅLPUDDING något som sällan förekommer här hemma, men som är sååå gott. Med lingon och brun sås ...eller hur?
Nåja kål hackas och köttfärs kryddas efter konstens regler, lagras tjusigt i en smord form och jag är riktigt nöjd med mitt verk.
Per kikar över axeln och säger att det här blir säkert gott. Jag ler mot honom och öppnar ugnsluckan, sträcker ut handen mot formen och greppar tag i den.
DÅ ..... just DÅ av alla tillfällen bestämmer sig min handled återigen att inte fungera!
Är ju sedan något år tillbaka opererad i båda handleder för karpalt tunnelsyndrom och det har väl inte blivit riktigt bra.
Ibland överraskar mina händer med att helt tappa känsel och inte alls gå att styra, men varför just nu?
Kålpuddingen hamnade på golvet, formen sprack i massor med glittrande bitar och jag - ja jag kan ju inte göra annat än förbanna mina händer och bli ledsen.
Jag som så gärna ville bjuda på och själv äta kålpudding.
Nåja, lösningen blir ett restaurangbesök i kväll - men om det blir kålpudding vet jag inte.
Så här såg resultatet ut i alla fall:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar