Jag har (precis som en och annan flyttfågel) förflyttat mig söderut!
Jag lät Mannen följa med för ensam är det inte så kul.
Vi har, om så bara tillfälligt, lämnat insnöade och isiga Småland för ett grå/grönt Skåne som bara har en och annan isklump kvar.
Visst - det har regnat, är slaskigt och inte helt lätt att se genom dimman - men INGEN SNÖ som måste skottas.
Snön har ju en otrevlig klängig personlighet och klänger sig fast runt byxben och stövlar.
Den följer helt enkelt med rakt in i i huset UTAN att ens vara inbjuden!
Tänk så underbart att bara sticka fötterna i ett par lätta sandaler och barbent springa ut på gårdsplan för att göra vad man vill.
Ja, hänga tvätt, slänga sopor, kratta lite i trädgårdslandet eller bara ta med sig en mugg kaffe och sitta på verandatrappan och betrakta fåglar, ekorrar och humlor.
Oh, vilken dröm ..... nej istället ska stora tunga stövlar på och till och med både tjock jacka, mössa och handskar. BARA FÖR ATT SLÄNGA SOPPÅSEN!
Sedan har man hallen full med klängig snö och blöta kläder .... och så långt har vi INTE till soptunnan, även om vi bor på landet.
Nåja, vi flyttade faktiskt ännu längre söderut ändå.
Efter en härlig vistelse hos barn och vänner bar det under söndagen iväg genom ett nästan snöfritt Danmark och över till Tyskland.
Väl framme blev det besök hos Tant Etta, en snart 90-årig dam som fortfarande har nyfikna, pliriga ögon och massor av kramar till övers.
Denna dam har under något år varit Mannens "extramamma" när han i unga år arbetade strax utanför Hamburg.
Kontakten har uppehållits och vi försöker göra åtminstone ett årligt besök.
Kaffe, kakor, vita spetsgardiner och mjuka äkta mattor i rum med genuina, tyska möbler.
Nästan som att vara tillbaks till min egen barndom och min egen fina mormor.
Vi kramades Auf Wiedersehen med löften att snart komma tillbaka och sedan installerade vi oss på hotellet.
Härliga sängar och en god natts sömn ledde oss till denna soliga måndagsmorgon som nu ska få följa med mig och utforska stan medan Mannen gör det han tycker är kul.
Sedan äter vi gemensam lunch och fortsätter njuta livet och samvaron.
Det är gott att leva när man har varandra - glöm inte det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar