Känner tårarna komma och vill inte mer.
Det känns orättvist att klaga, jag ser ju hur stackars Rebecca kämpar med det ena bakslaget efter det andra - nu när hon bara skulle känna lycka och vara lyrisk över lilla KOTTEN.
Jag ser dessutom hur fort nedräkningens dagar går för Nomi - och snart är vi framme vid målet. Vi syns ju den 8 mars! Med bil och väska!
Nåja vi har väl alla våra "ups - and - down-dagar" och idag tycks det vara min tur.
Tycker verkligen synd om min älskade Per som försöker peppa mig till max.
Tyvärr har vädret stark inverkan på mig och den här perioden mellan januari och slutet på mars är inte min favorittid på året.
Hur fantastiskt jag än bor i idyllisk miljö och fantastisk kärlek.
Jag blir bara tungsint och blir så irriterad på mig själv för att jag inte tar mig ur eländet.
Känner mig dessutom grymt mörbultad i kroppen efter min vurpa i söndags så det gör ju inte saken bättre.
Vad bättre är är att rörmokaren kommer på torsdag och rycker ut vårt gamla badrum!
Idag gäller det att hitta nya gömställen för alla saker man förvarar i ett badrum - och det vill inte säga lite.
Nåja, längtan efter ett nytt fint badrum gör att vi nog löser det problemet också.
Dessutom vet jag att Per hela tiden står bredvid mig med sitt rara leende och sina gosiga kramar så solen kommer nog fram igen - även i mitt sinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar