Solen masade sig långsamt upp över Ölands kustlinje och när den kommit upp tillräckligt högt över vårt valnötsträd glödde den i en underbart rödorange färg.
Det var faktiskt vackert ute med glittrande snö och en leende sol.
Frukost inmundigades i "salen" tillsammans med Stefan - Pers gode vän på besök från Skåne och därefter klädde vi oss varmt för att verkligen avnjuta detta vackra väder och det underbara dagsljus som vi alla så väl behöver.
Vi behövde väl också vädra ut whiskyångorna från gårdagens festligheter!
Nåja, sagt och gjort vi börjar vandra ner mot Kalmar Sund och halvvägs ner kommer Per på den lysande idén att vi ska gå över isen och ut till sommarhuset på hans ö.
Han har med sig nycklar till sjöboden och där hämtas en ishacka för att testa så att isen verkligen håller.
Jo då - isen är säkert 15 cm tjock så vandringen över Kalmar Sund börjar.
Det sjunger och knakar i isarna och solen glittrar på underlaget.
Första biten gick fint, men sedan blir det halt. Ja, ordentligt halt och vi går med hasande steg i gåsmarsch för att så småningom komma fram till ön.
Där upptäcker vi att vinterns kyla farit våldsamt fram med bryggan som lyfts upp med fäste och sten en bra bit upp i luften och isen har bildat nya formationer under bryggan.
Vi bestämmer oss för att gå över till nästa ö för att titta på grannens hus och kontrollera att allt är som det ska även där.
Slutligen bestämmer vi oss för att återvända och jag samtalar med Stefan om när jag halkade för drygt ett år sedan och bröt foten och hur överdrivet försiktig jag nu blivit när jag går på hala underlag.
Jag hinner inte avsluta meningen förrän jag gör en vurpa och faller som en fura på skulderblad, armbåge och handled.
ONT - ONT ja, det gjorde rejält ont men tack och lov så var det det enda som hände.
Blev illamående av slaget men reste mig och vi kanade långsamt hem igen.
Väl på fast grund gick vi genom skogen med snötyngda granar och fågelkvitter som gör att man anar att våren ändå är på väg.
Tant Ebbas nybakade bullar och nybryggt kaffe hägrade.
Känner mig en aning mörbultad men den njutbara promenaden fyller mitt sinne med glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar